För drygt tre år sedan kom jag av en slump över en bok om cirkuskonstens historia. I den fanns en dikt citerad, som påstods ha skrivits av Elvira Madigan. Dikten gjorde mig konfunderad: Elvira Madigan var ju en enkel cirkusflicka, knappt läskunnig, som förälskade sig i en kavallerilöjtnant, men eftersom de inte hade någon framtid tillsammans beslöt de sig för att ta livet av sig. Så var det ju enligt den gängse bilden, som jag dittills aldrig ifrågasatt. Men denna dikt sade trots sina formella brister något helt annat om sin upphovsperson. Den måste ha skapats av en människa med helt andra själsegenskaper än dem man brukat förknippa med Elvira.
Här var något som inte stämde: om denna dikt verkligen var ett verk av Elvira Madigan måste hon ha haft helt andra personlighetsdrag än vad jag tidigare trott. Och om bilden av henne inte stämde, hur var det då med den gängse bilden av Sixten Sparre och av hans relation med Elvira? Var den bilden också falsk? Var ”kärlekssagan” kanske i själva verket något helt annat?
Nu ville jag få klarhet i saken. Jag skaffade fram alla böcker som skrivits i ämnet, läste gamla tidningslägg, började genomsöka arkiv både i Sverige och utomlands på jakt efter material som kunde sprida ljus över Elvira och dramat på Tåsinge. Jag försökte få fram en bild av vilka Elvira och Sparre egentligen var, hur deras relation i själva verket kunde ha gestaltat sig och varför de agerade som de gjorde.
Att få fram bra primärmaterial visade sig inte vara det lättaste, särskilt vad gäller Elvira. Inte ett enda papper med hennes egen handskrift har jag stött på. Brevväxlingen med Sparre tycks inte finnas bevarad, inte heller mycket andra dokument med direkt koppling till Elvira. Det som finns är främst, förutom hennes lilla dikt, mamma Lauras brev till Politiken, en intervju med Elvira i samma tidning, en del dokument i danska arkiv angående dramat samt en handfull tidningsartiklar. Vad gäller Sparre finns för all del en hel del dokument i Krigsarkivet, men dessa har bara i enstaka fall koppling till hans relation med Elvira. Bouppteckningen efter honom utgör dock en viktig källa till förståelsen av Sixten Sparre och hans psyke.
Trots bristen på källmaterial har min nyfikenhet alltså resulterat i denna bok. En grundlig genomgång av arkiv och bibliotek över stora delar av Europa skulle säkert kunna ge kompletterande material för förståelsen av Elviras yttre och inre liv, men denna bok redovisar vad jag kommit fram till, och de slutsatser jag dragit utifrån det källmaterial jag haft tillgång till. Framtida forskning kan förhoppningsvis komplettera och nyansera bilden av Elvira, boken gör på inget vis anspråk på att presentera hela sanningen.
Och, jovisst visade det sig att den traditionella, romantiska bilden av Elvira och hennes relation med Sixten Sparre knappast var korrekt. Deras ”kärlekssaga” tycks knappast ha gjort skäl för denna benämning …
Jag har försökt att vara så saklig och noggrann som möjligt, men jag kan naturligtvis inte garantera att allt blivit korrekt. Jag har gjort mitt bästa för att värdera olika källors trovärdighet och har ratat mycket material som jag bedömt som mindre pålitligt. Tyvärr finns det alltför mycket av den varan när det gäller Elvira Madigan. Hon och hennes relation med Sparre har mytologiserats och romantiserats på ett sätt som tyvärr fört längre och längre bort från sanningen. Beträffande bildmaterialet kan jag bara beklaga att det ibland inte varit möjligt att få fram så bra reproduktioner som hade varit önskvärt.
Att skilja fakta från hypoteser och spekulationer är ju A och O i all forskning. Denna bok blandar faktaredovisning med författarens analyser och hypoteser. Ord som ”kanske”, ”troligen” och ”eventuellt” borde kanske därför varit betydligt vanligare i den löpande texten än vad som är fallet. Men det torde väl ändå framgå av sammanhanget om jag redovisar dokumenterade fakta eller om det är fråga om författarens personliga hypoteser och spekulationer. När det gäller redovisning av källor har jag hela tiden angett referenser i form av fotnoter. Den läsare som inte är intresserad av detaljer eller av att kontrollera fakta eller av att söka källor för vidare studier kan lugnt bortse från dessa.
Jag märker nu på slutet att boken nog blivit en sorts hybrid: dels en faktaspäckad avhandling i cirkushistoria där jag redovisar all information jag fått fram, dels en mer rapsodisk biografi där jag försöker beskriva Elviras liv med bredare penseldrag, med tonvikt på hennes känsloliv och på samtidens syn på henne och hennes så kallade kärlekssaga. Läsaren får därför ha överseende med att boken ibland kanske hoppar mellan detaljrikedom och översiktlighet.
Min forskning kring Elvira Madigan har fört in mig på allt från samhällshistoria, cirkushistoria och sociologi till psykologi, psykiatri, litteraturhistoria och många andra gebit. Jag är definitivt inte någon expert inom någotdera av dessa områden, så läsaren får ursäkta om jag uttryckt mig oprofessionellt eller osakligt i något avseende. Kommentarer, rättelser och kompletteringar mottages gärna; författaren kan nås på adressen elvira.madigan@live.com
Alla översättningar har gjorts av författaren där inte annat anges.
Ett varmt tack till Anders Enevig, Odense, som vänligt bistått mig med information och stöd, liksom också till Björn Vinberg, Hässelby, som bland annat haft vänligheten att läsa igenom mitt manusutkast och kommit med många värdefulla synpunkter och förslag till förbättringar. Tack dessutom till Per Arne Wåhlberg, Norrköping; Lennart Holmgren, Malmö; Sven Hirn, Helsingfors; Richard Flint, Baltimore; Stephan Oettermann, Gerolzhofen; H.H.J. Linssen, Weert; Jan Richter, Skanör; Mehmet Hasanogullari, Stockholm; Magnus Lundberg, Uppsala universitet; Hanne Jansen, Svendborg Museum; Alice Høltzel, Tåsinge museum; Tonny Aagard Olesen, Søren Kierkegaard-selskabet, Köpenhamn; Dines Bogø, Dragør; Torill Kopperud, Maura samt Dinna Bjørn, Köpenhamn; som alla i större eller mindre utsträckning hjälpt mig att få fram information.
Vidare tack till personal på Kungliga biblioteket, Stockholm; Stadsarkivet, Stockholm; Riksarkivet, Stockholm och Arninge; Krigsarkivet, Stockholm; Landsarkivet, Lund; Malmö stadsarkiv; Sveriges järnvägsmuseum, Gävle; Cirkusarkivet, Stockholm; Stadsmuseet, Stockholm; Uppsala universitetsbibliotek; Lunds universitetsbibliotek; Göteborgs universitetsbibliotek; Stockholms universitetsbibliotek; Södertörns högskolas bibliotek, Huddinge; Statens musikbibliotek, Stockholm; Svenskt visarkiv, Stockholm; Stockholms stadsbibliotek; Statens ljud- och bildarkiv, Stockholm; Sjöhistoriska museet, Stockholm; Bernadottebiblioteket, Stockholm; Regionmuseet, Kristianstad; SMHI, Norrköping; Det kongelige Bibliotek, Köpenhamn; Museiverket, Helsingfors; Nationalbiblioteket, Sankt Petersburg; Cirkusmuseet, Sankt Petersburg; Tjeckiska nationalbiblioteket, Prag; Österrikes nationalbibliotek; Wien, Széchényi-biblioteket, Budapest; British Library, London; National Fairground Archive, Sheffield; Stadsarkivet, Flensburg; pastorsämbetet, St. Marien, Flensburg; pastorsämbetet, St. Johannis-Kirche, Berlin-Moabit; samt alla övriga som på olika sätt varit mig till hjälp. Ett tack naturligtvis också till Recito förlag som hjälpt mig att förvandla mitt manus till den bok läsaren just tagit del av.
Huddinge i oktober 2013
Klas Grönqvist
Förord till den danska utgåvan
För den danska utgåvan har jag gått igenom min svenska text och förbättrat den på några punkter. En del mindre rättelser och kompletteringar har skett; bland annat har bibliografin kompletterats med några nytillkomna eller förbisedda verk; dessutom har några illustrationer tillkommit eller utbytts. Likaså har den nya, sensationella informationen om att en person hörde skotten från Sparres revolver på morgonen den 19 juli 1889 inarbetats i texten; för denna information tackar jag Benta Nielsen, Tåsinge. I övrigt återger den danska översättningen troget den svenska originaltexten.
Danska läsare ombedes ha överseende med att jag har en övervikt för referenser till svenska källor. Hade jag haft bättre tillgång till danska arkiv skulle boken kanske kunnat vara mer fullständig vad gäller till exempel resrutten för Cirkus Madigan 1887. Detta beror bland annat på grund av att vid mitt besök på Det kongelige Bibliotek i Köpenhamn var Anders Enevigs samling tyvärr inte tillgänglig, på grund av platsbrist. Den tid jag hade till förfogande vid mitt Köpenhamnsbesök räckte dessvärre inte heller till att besöka andra danska arkiv. Detta kan kanske bli en uppgift för hågade danska forskare; förutom att klarlägga cirkus Madigans resrutt i detalj borde det också vara möjligt att bland annat få reda på mer om Elviras släkt på hennes fars sida: dels att följa anorna bakåt, dels att utreda om Frederik Jensen hade några syskon och kanske syskonbarn, och Elvira därmed kusiner även på sin fars sida. Vad blev det förresten av Elviras far?
Idén till att försöka få min bok översatt till danska fick jag vid ett besök i Svendborg och på Tåsinge sommaren 2014 i samband med 125-årsminnet av dramat. Jag fann då ett stort intresse för min bok, men också att många danskar drog sig för att läsa om Elvira på svenska. Den danska förläggare jag först vände mig till var först mycket intresserad, men efter diverse dröjsmål rann det hela tyvärr ut i sanden. Tack och lov lyckades jag till slut hitta ett nytt förlag, men den danska utgåvan har tyvärr blivit åtskilligt försenad. Ett varm tack till Kle-art förlag för publiceringen av denna danska utgåva, som förhoppningsvis också bland danska läsare ska hjälpa mig med mitt huvudsyfte med att skriva denna bok: att presentera människan Elvira Madigan och därmed i förbifarten avliva den seglivade myten om hennes “kärlekssaga”.
Mitt tack till Anders Enevig, min mentor under arbetet med boken, blev tyvärr postumt. Han avled i sitt hem i Seden, Odense den 26 oktober 2013, 90 år gammal; nästan på dagen samtidigt som den svenska upplagan gick i tryck. Det blev en stor besvikelse för mig att jag aldrig fick höra hans omdöme om min bok, men jag hoppas och tror att han liksom läsaren hade uppskattat mitt arbete, och funnit boken vara mödan värd.
Huddinge i mars 2017
Klas Grönqvist