Kronologi och diverse problem kring morddramat

Liten kronologi för morddramat

För att rätt kunna värdera de ibland motstridiga källorna kring morddramat måste man känna till när saker och ting skedde och när de blev blev kända. Om det visar sig att någon verkar ha känt till något redan innan denna information blev allmänt känd (till exempel genom att det stått i tidningarna), så stärker det naturligtvis denna källas trovärdighet. Här följer ett försök att reda ut det hela:

Måndag 15 juli
Sixten och Elvira lämnar hotellet i Svendborg. De har inget bagage mer än vad de kan bära med sig. De tar sig till Tåsinge, antingen med färjan till Vindeby eller med den passagerarångare som trafikerar Troense. De försöker få rum på Johanne Andersens pensionat på Strandgade 6, där de bott en natt innan de kom till Svendborg. Här är det emellertid fullbelagt, så de hänvisas till svägerskan Frida Andersen på Strandgade 50. Måltiderna intar de dock på Strandgade 6.

Tisdag-Onsdag 16-17 juli
Paret kvar i Troense, de promenerar i omgivningarna. Eventuellt äter de en eller flera gånger på Bregninge kro, även om vittnesuppgifterna om detta nog får betraktas som osäkra. Troligen någon av dessa dagar knackar de på hos sjuåriga Rasmine (sedermera känd som Mine Pelle) i Bregninge. De ber om vatten att dricka. Att denna händelse ens ägt rum är dock obekräftat.
   Många av vittnesuppgifterna om när Sixten och Elvira setts på olika ställen på Tåsinge får nog tas med en nypa salt. Detta eftersom paret bevisligen besökte ön tidigare: dels övernattade de på Strandgade 6 i Troense ca. den 17 juni innan de tog in på Hotel Svendborg, dels ska de ha setts i Nørskov ca. den 9 juli, uppenbarligen på dagsutflykt från hotellet i Svendborg. Jag misstänker, att en del vittnen som sett Sixten och Elvira under deras tidigare besök på Tåsinge placerar sina observationer fel i tiden, och tror att de såg paret strax innan morddramat (eller till och med efter, som vi strax ska se).

Onsdag 17 juli
Den 17 kommer Sixten och Elvira tillbaka till pensionatet sent, varma och svettiga. Min hypotes är att de kommer direkt från den plats i Nørreskov som Sparre redan valt ut för sista akten i dramat. Vad de haft för sig där så länge kan man ju bara spekulera i, men på pensionatet på Strandgade 50 lär de ha bott i två enkelrum, och därför inte haft tillfälle att dela säng …

Torsdag 18 juli, morgonen
Sixten och Elvira äter frukost på Strandgade 6. Sixten ber att få en matkorg att ta med, eftersom de tänker vara borta hela dagen. Sixten betalar inte för sig, men Elvira lämnar kvar sitt guldur och ett smycke som betalning. Detta sker på Strandgade 50, om det skedde före eller efter måltiden är oklart.

Torsdag 18 juli, eftermiddag kl. 17-18
Paret syns vid nuvarande Tørvemosevej 20, Nørskov, någon kilometer söder om mordplatsen. De ber om vatten att dricka, vilket de får av Birte Christensen Kold. Därefter försvinner de mot Nørreskov.

Fredag 19 juli, morgonen
Peter Skov, som befinner sig 1-2 kilometer söderut, hör revolverskott från Nørreskov. Med all sannolikhet är detta den korrekta tidpunkten för morddramat. Historien återberättas av hans sonson Ejvind Skov först många år senare, men måste bedömas som trovärdig. Märkligt dock att Skov aldrig förhördes av polisen dagarna efter morddramat.

Lördag 20 juli, eftermiddagen
Marie Andersen och Stine Rasmussen påstår sig, vid förhör över en vecka senare, ha sett Sixten och Elvira vid Landmålerhuset i Nørreskov, någon kilometer nordväst om mordplatsen. De ska även här ha bett om vatten, detta ska ha skett vid två tillfällen samma dag.

Lördag 20 juli, kvällen
Tidpunkten för mordet och självmordet enligt Kathinka Lindhe.

Söndag 21 juli, dagtid
Ane Stenners ser liken, men tror att det rör sig om sovande personer. När hon berättar om sin iakttagelse tas hon inte på allvar.

Måndag 22 juli, kvällen
Liken hittas av mor och dotter Karen och Maren Kirstine Klausen Skov, som är ute efter att samla brännässlor. De slår larm. Uppbådet, bestående av bland andra länsmannen, förvaltaren på Valdemars slot och doktor Bendtsen från Troense tar sig till platsen. Tre man sätt till att bevaka mordplatsen under natten.

Tisdag 23 juli, förmiddag-eftermiddag
Distriktsläkare Møller, kommissarie Egense samt notarie Jansen undersöker mordplatsen och liken. “Döda 4-5 dagar” är läkarens slutsats. En lista över påträffade värdesaker upprättas, men märkligt nog inte över parets kläder, trots att listans rubrik anger just detta. En anonym person, endast känd som signaturen F., är närvarande och gör iakttagelser.

Tisdag 23 juli, kväll
Första notiserna om morddramat i lokaltidningarna. En tidning påstår att Sparre utgivit sig för att vara greve. Politikens lokalreporter telegraferar till redaktionen i Köpenhamn om vad han hittills fått höra. F. skriver på sitt reportage från mordplatsen.

Onsdag 24 juli, morgon
Nyheten slås upp stort i Köpenhamnspressen. Berättelsen om den sensationella händelsen börjar spridas över hela världen. Familjen Madigan får dödsbudet när deras ångbåt mellanlandar i Sundsvall på väg till Hudiksvall. Troligen postar F. det reportage han skrivit kvällen innan. Notera att Politikens och andra Köpenhamnstidningars lokalreportrar sände in sina bidrag via telegram, därför kom deras artiklar in en dag tidigare än deras, som, liksom F., använde brev.

Onsdag 24 juli, kl. 10
Skiftesrätten sammanträder på Hotel Svendborg och gör en inventering av de värdesaker som paret lämnat kvar. Elviras konfirmations(?)attest påträffas med bl.a. uppgift om hennes fullständiga namn.

Onsdag 24 juli, kl. 11
Fogderätten sammanträder i Svendborg. Efter ajournering återupptas mötet kl. 17, då presenteras bl.a. doktor Møllers dödsattester.

Onsdag 24 juli, kl. 12.55
Telegram från tingsnotarie Jansen i Svendborg till utrikesdepartementet angående svenske medborgaren Sixten Sparres död. Ett brev från honom med mer detaljer följer senare under dagen.

Onsdag 24 juli, kl. 16
Skiftesrätten sammanträder ånyo, nu på rådhuset i Svendborg. En lista över de värdesaker som påträffats på liken dagen innan presenteras. “Värdelösa” saker som dikter, Sixtens visitkort och annat listas inte.

Onsdag 24 juli, kväll
Lokaltidningarna utkommer ånyo med mer information. Bland annat har man fått reda på en del av vad som påträffats på hotellrummet. Bland annat citerar Svendborg Avis några “visdomsord” ur Sixtens anteckningsbok, medan Svendborg Amtstidende nämner Sixtens dikt “Brudbuketten”, som dock inte citeras. Politikens lokalreporter telegraferar ånyo till redaktionen i Köpenhamn. Bland annat omnämns Elviras korsett, som dock F. skrivit om redan den 23. Svendborgstidningarna omnämner Elviras förnamn som “Hedvig”, trots att F. redan föregående dag använde den sannolikt korrekta namnformen “Hedevig”.

Torsdag 25 juli, morgon
F:s brevberättelse når Morgenbladets redaktion. Dagens tidning är redan tryckt, så reportaget får stå över till nästa morgon. Politiken publicerar lokalreporterns telegram från gårdagskvällen, kompletterat med en del eget material. Brev och telegram från svenska ambassaden i Köpenhamn till UD i Stockholm.

Torsdag 25 juli, förmiddag
Länsmannen i Landets socken tillsammans med en polisassistent från Svendborg besöker huset i Troense där paret övernattade. De tar med sig Elviras kvarlämnade ägodelar: gulduret, en brosch och en sjal.

Torsdag 25 juli, kväll
Lokaltidningarna fortsätter att publicera nytillkommet material.

Fredag 26 juli, morgon
Morgenbladet publicerar F:s berättelse från mordplatsen med, bland mycket annat, Elviras sista dikt. Politiken publicerar Sparres dikt “Brudbuketten”. Denna har tidningens korrespondent i Svendborg förmodligen förmedlat via brev i stället för telegram, därav ett dygns fördröjning.

Fredag 26 juli, eftermiddag
Edvard Sparre anländer till Svendborg. Han beger sig till Hotel Svenborg för att betala Sixtens räkning och diskuterar med de rättsvårdande myndigheterna i Svendborg. Därefter beger han sig till Valdemars slot för övernattning. Lokaltidningarna publicerar uppgifter om att vittnen ska ha sett Sixten och Elvira i livet så sent som på eftermiddagen den 20.

Lördag 27 juli, förmiddag
Skiftesrätten sammanträder på rådhuset, Edvard Sparre deltager.

Lördag 27 juli, kl. 13
Jordfästningen äger rum på kyrkogården vid Landets kyrka. Edvard Sparre en av de 150-200 närvarande.

Lördag 27 juli, kvällen
Lokaltidningarna rapporterar från jordfästningen.

Söndag 28 juli, eftermiddag?
Elviras mormor ankommer Svendborg. Reportage från begravningen i danska rikspressen.

Måndag 29 juli, klockslag ej angivet
Skiftesrätten sammanträder ånyo, nu med Elviras mormor närvarande. Under dagen beger sig kommissarie Egense till Tåsinge för att förhöra vittnena från Landmålerhuset.

Tisdag 30 juli, kl. 11
Stort förhör i fogderätten. Hotelldirektör Petersen; Frida Andersen och Johanne Andersen, som hyrt ut rum till paret i Troense; Karen och Maren Clausen, som hittade liken; Lars Christensen, som såg Sixten och Elvira i Nørskov den 18 juli; samt två av de tre vittnen som påstod sig ha sett paret vid Landmålerhuset den 20.
   Samma dag skriver Laura Madigan i Hudiksvall ett långt brev till Politiken, där hon lägger fram sin syn på morddramat.

Lördag 3 augusti, morgon
Politiken publicerar Lauras brev.

Onsdag 7 augusti
Julius Strandberg skriver ett skillingtryck om dramat.

Torsdag 8 augusti
Strandbergs skillingtryck publiceras. Även i Sverige publiceras två olika skillingtryck, men exakta datum för dessa är okända.


Hur var Elvira klädd då hon dog?

Det är inte helt klart hur Elvira var klädd då liken påträffades. Här kommer en kort översikt av vad källorna har att förtälja:

  • Svendborg Amtstidende 23 juli: “… hun iført graa Trøie og sort kjole …”
  • Svendborg Avis 23 juli: “… hvid Silkekjole …”
  • Svendborg Amtstidende 24 juli: “… graa Trøie og sort ulden Kjole …”
  • Svendborg Avis 24 juli: “… en stribet Dragt …”
  • Politiken 25 juli: “… Paa et Træ … hang hendes Korset og Tournure …”
  • Morgenbladet 26 juli: “Hun var iført en graa, kort Jacket, som var knappet helt op i halsen, en tarvelig, sort ulden Kjole, Sko og hvide Strømper. Ved hendes Fødder … enhvidere hendes Hat, Tournure og Korset …

I polisrapporten nämns märkligt nog inte ett ord om hur Sixten och Elvira var klädda. Man har visserligen påbörjat en förteckning över plaggen, men bara nämnt Sixtens överrock, det ordet (Havelock) är sedan överstruket; överrocken hade Sixten brett ut på marken för honom och Elvira att sova på. I stället har man börjat förteckna de värdesaker som fanns på och kring liken. I begreppet värdesaker inbegrep man uppenbarligen inte saker som Sixtens visitkort och papperet med Elviras sista dikt. Varför man gjort på detta sätt och inte nämnt klädesplaggen är oklart.
   Om man nu jämför uppgifterna om hur Elvira var klädd, så slås man av att Svendborg Avis först skriver att Elvira hade en vit sidenklänning, dagen därpå däremot en randig dräkt. Ingen av tidningarnas reportrar lär ju har varit på mordplatsen, utan skrivit utefter de rykten som var i omlopp. Vad Svendborg Avis skriver kan man nog bortse ifrån, konkurrenten Svendborg Amtstidende kommer också den 24 med en gliring mot presskollegan om hur dåligt informerade de är. Uppenbarligen var det också Svendborg Amtstidende som kom närmast sanningen, den tidningens reporter hade gissningsvis i högre utsträckning än kollegan hört sig för hos de myndighetspersoner som var på mordplatsen.
   Kanske hade de även pratat med F., som ju också var där. Hans beskrivning är faktiskt den enda detaljerade som finns. Den svarta ylleklänningen återfinns både i F:s reportage och i Svendborg Amtstidende. Skillnaden är att Elviras överplagg kallas “Trøie” i tidningen, medan F. kallar plagget “Jacket”. Nu kan ju det danska ordet “trøje” översättas med både tröja, kofta och jacka, medan “Jacket” kanske motsvarar modern danskas “jakke” (jacka, kavaj), snarare än modern danskas “jaket” (jackett). Troligast var väl Elviras plagg något slags jacka och inte en kofta, detta eftersom pappret med hennes sista dikt påträffades i en av plaggets fickor (koftor har sällan fickor).
   Elviras korsett och turnyr hade hon tagit av sig, plaggen låg vid hennes fötter enligt F. I Politikens artikel har plaggen på något mystiskt sätt hamnat i ett träd. Man får väl anta att ryktet bättrat på historien en smula innan det nådde Politikens reporters öron, och att det F. som är trovärdig.
   Slutsats: Elvira var troligen iförd en svart ylleklänning, grå jacka samt skor och vita strumpor. Dessutom säkerligen underplagg, troligast ett linne (“chemise”) och benkläder; korsett, turnyr och hatt hade hon som sagt tagit av sig.


Hur låg liken?

Även här är källorna lite motstridiga. I en polisrapport står att Elvira skjutits i höger öra, Sixten låg till vänster om henne, han har förflyttat sig till hennes vänstra sida innan han sköt sig själv. Doktor Møllers dödsattester styrker att Elvira sköts i höger öra, och att Sparre skjutit sig i munnen. Detta hindrar inte Svendborg Amtstidende den 23 juli från att skriva att Elvira skjutits i vänster tinning och att Sixten skjutit sig i höger tinning. Svendborg Avis hävdar att Elvira skjutits i hjärtat.
   Dödsattesterna måste väl kunna anses vara 100% pålitliga, alltså är tidningarna ute och cyklar. Märkligt är, att den annars så välunderrättade F. i sin artikel i Morgenbladet påstår att Elvira skjutits i vänster öra. Här måste nog F trots allt ha mints fel, när han skrev ner sina intryck. Slutsatsen måste nog bli att Elvira låg på Sixtens högra sida, hon blev skjuten i höger öra, varpå Sixten sköt sig själv i munnen.

Denna teckning från tidskriften Gazetten ger en hyfsat korrekt bild av hur det kan ha sett ut på mordplatsen. Men: liken ligger fel i förhållande till varandra, Elvira är skjuten i fel öra och paraplyet och parasollet låg enligt samstämmiga uppgifter vid Elviras fötter. Dessutom har Elvira fått en randig klänning i stället för en enfärgat svart, och hennes jacka är uppknäppt, tvärtemot vad F. påstår. Hennes händers positioner stämmer inte heller med vad F uppger: att hennes vänstra arm låg utsträckt medan den högra var lyft mot huvudet. Och det är dessutom en fysiologisk omöjlighet att en självmördare kramar om sitt vapen på det sätt som visas här.


Utgav sig Sixten för att vara greve?

Sixten Sparre var ju ingalunda greve, varifrån kommer då det påståendet? Jo, från Svendborg Amtstidende den 23 juli 1889. Denna kvällstidning påstår att Sixten skrivit in sig och Elvira på Hotel Svendborg som “Grev Sparre med hustru”. Konkurrenten Svendborg Avis, som kom ut samtidigt, hävdar däremot att paret skrev in sig som “Løjtnant S. Sparre med Frue”.
   Det där med greve lät ju smaskens för pressen, så den felaktiga uppgiften spreds snabbt vidare, trots att dementier snart dök upp. När Saxon skrev sitt skillingtryck gjorde han självklart Sixten till greve, trots att han nog visste sanningen om den saken. Sedan valsade det bara på …
   Intressant är att Sixten tituleras greve i doktor Møllers dödsattest. Den renskrev han förmodligen på kvällen den 23, efter det att kvällstidningarna kommit ut. Det troliga är väl att han fick han den felaktiga uppgiften om Sparres grevetitel den vägen, för på mordplatsen fanns det knappast något som skulle ha antytt den saken. Sparres visitkort ska ha påträffats på hans lik, men enligt källorna står där ingenting om någon greve, bara “löjtnant Sixten Sparre”.
   När hotelldirektör Petersen sedermera förhördes påstod han att paret skrivit in sig som “Lieutnant Sparre og … hans Hustru”. Även om Sixten uppenbarligen ljög när det passade (Elvira presenterades ju falskeligen för hans hustru, t.ex.) får slutsatsen nog bli att Sixten troligen aldrig utgav sig för att vara greve, den falska grevetiteln är förmodligen en ren tidningsanka.


Besökte Sixten och Elvira Tivoli i Köpenhamn?

Politiken skriver den 25 juli 1889: “For ikke mer end en Maanedstid siden er Elvira Madigan set her i Byen. Sammen med en yngre elegant klædt Herre spadserede hun omkring i Tivoli; baade hun og han havde set glade og fornøjede ud.” Denna uppgift härstammar i själva verket från den kanske inte helt seriösa tidningen København, som den 9 juli 1889 hade påstått att Elvira besökte Tivoli “i onsdags”, dvs. den 3 juli. Men vid denna tidpunkt var ju paret redan i Svendborg sedan drygt två veckor. Det är visserligen känt att de båda gjorde utflykter från hotellet, men åkte de ända till Köpenhamn? En sådan resa kan knappast ha gjorts över dagen med dåtidens kommunikationer. Tidningen anger ingen källa, men det är troligen inte någon av tidningens egna reportrar som gjort observationen. Kanske har informanten (troligen en läsare) tagit fel på person när denne sett en person som denne tyckte liknade Elvira. Att Elvira försvunnit från Cirkus Madigan hade vid det laget blivit känt i Danmark. Om Elvira var på Tivoli var det säkerligen tillsammans med Sparre, men något manligt sällskap nämns inte i originalnotisen. Hade hon haft manligt sällskap hade man utan tvivel skrivit om detta.
   Slutsats: är det inte troligare att hela historien om Tivolibesöket är en anka?


Vem var pseudonymen F?

I Köpenhamnstidningen Morgenbladet den 26 juli 1889 publiceras en lång artikel inskickad av en läsare, som enbart presenterar sig under pseudonymen “F”. I denna artikel beskriver han, hur han som sommargäst i Troense hade följt efter doktor Møller, kommissarie Egense och notarie Jansen när de var på väg till platsen på morddramat. Väl där har denne F. fått tillfälle att vara med när liken och mordplatsen undersöktes. Tillbaka i Troense skrev han så en lång artikel om sina upplevelser, som han sedan skickade med brev till tidningen. Hela artikeln finns under rubriken “Källtexter” i avsnittet “Läs boken” på annan plats på denna sajt.
   F:s skildring är så levande och detaljerad att det står utom rimligt tvivel att han verkligen var där och att han gjort de iakttagelser han skriver om. Vissa detaljer stämmer visserligen inte med vad som står i andra källor, men man får väl anta att han minns vissa saker fel, när han på kvällen skriver ner sina intryck på sitt hotellrum. Somliga vill döma ut hans vittnesmål och påstår att han bara fabulerar, just utav det skälet att vissa detaljer inte stämmer med vad andra uppger. Men F. vet helt enkelt för mycket för tidigt, så berättar han t.ex. att Elvira hette Hedevig flera dar innan denna information kom i tidningarna. Till och med Elviras ovanliga namnform Hedevig (i stället för Hedvig) känner han till dagen innan man hittade Elviras konfirmationsbevis med hennes rätta namn bland hennes kvarlämnade papper på hotellrummet i Svendborg! Och när andra tidningar så småningom publicerade Elviras riktiga namn blev det alltid med den av allt att döma felaktiga namnformen Hedvig.
   Vem var då denne F? Det har gjorts seriösa försök att identifiera honom, men detta har inte lyckats. Av allt att döma var han en person som stod relativt högt upp på den sociala rangskalan. Detta av det faktum att han uppenbarligen släpptes in på brottsplatsen och fick delta i undersökningen av denna och av liken. Min personliga gissning får bli, att han hade en högt uppsatt position inom Köpenhamns polisväsende eller rättsväsende. Annars hade knappast Egense och Jansen låtit honom komma så nära. Möjligen var han läkare, men jag tycker inte att hans berättelse riktigt tyder på detta. Den detaljerade beskrivning av liken och deras klädsel som F. presterar tycker jag kan tas som ett indicium för att F. var en van iakttagare och arbetade inom polisen. Och i så fall högt upp i hierarkin, en vanlig patrullerande konstapel hade näppeligen råd att semestra på badort vid denna tid.
   Även om F. minns vissa detaljer fel, blir min bedömning av honom och hans artikel att F:s beskrivning är självupplevd, han var verkligen på mordplatsen och hans berättelse är i det stora hela helt trovärdig.