Skillingtryck

“Sorgeliga saker hända”, av Johan Lindström Saxon

Johan Lindström Saxon var vid tiden för morddramat ägare och redaktör för Norrlänningen, en av Sundsvalls tre dagstidningar. Han skulle senare hävda att han lärt känna familjen Madigan under cirkusens sejour i staden, detta eftersom det var hans tryckeri som framställde cirkusens affischer och programblad. Nu tycks inga affischer eller program från Sundsvall vara bevarade, så uppgiften är svår att kontrollera. Mycket tyder emellertid på att Saxon ljuger. Det var konkurrenten Sundsvalls tidning som hade all insidesinformation om dramat, som de av allt att döma fått direkt från familjen Madigan. Troligen var det därför denna tidning, och inte Norrlänningen som tryckte affischer och program.

Klart är dock att det var Saxon som gav ut nedanstående skillingtryck, som inkluderade en kort berättelse om dramat, naturligtvis starkt romantiserad. Som författare uppges en B. C. Carlsson, det var först 1931 som Saxon hävdade att det var han som var upphovsman. Om så verkligen var fallet är väl omöjligt att kontrollera idag, det kan ju lika gärna ha varit någon av hans medarbetare på redaktionen.

Det har funnits flera versioner av detta skillingtryck. Man kan urskilja tre huvudversioner av skillingtrycket:
1) Saxons 16-strofiga originalversion från 1889. 
2) Den “moderna” versionen i 9 strofer. Först känd från “Dalkullans Sångbok” 1903; omtryckt i “Visbok”, 1923. Saxon gjorde den slutgiltiga versionen 1931, han måste ha haft tillgång till någon av dessa båda utgåvor, eftersom hans nya version är nästan identisk med dessa.
3) En version med 11 strofer, först utgiven av Malmö Visförlag utan årtal (ca. år 1900?) och omtryckt i så gott som identiska versioner av andra visförlag under 1910-och 1920-talen.
I vilken utsträckning Saxon bidragit till de skilda versionerna är oklart, men man kan nog misstänka att den moderna versionen till stor del är ett verk av andra än Saxon själv.
Här presenteras i alla fall originalutgåvan i faksimil, från det enda kända exemplaret som finns i Kungliga biblioteket i Stockholm. För de andra versionerna hänvisas till Wikisource.
 


“Det var i Taasinges skønne Egne”, av Julius Strandberg

Den danske skillingtrycksförfattaren Julius Strandberg skrev sin visa den 7 augusti 1889, den publicerades följande dag hos Bernhard Wennström i Köpenhamn. Kort tid därefter utkom den i anonym översättning på G. A. Andersson & söners förlag i Malmö.

Översättningen:

 
Alternativ (och bättre) översättning av Kathinka Lindhe, tyvärr har Kathinka inte översatt alla verser:


Det var på Tåsinges ängar gröna
de tvenne älskande funnos döda
En svensk dragonofficer så skön
och en beriderska, ledd i lönn.
 
Det gick ej alls att de fick varann.
Hon var ju fri, men det var ej han.
I Sverige bodde hans hustru kär,
de stod dock inte varandra när.
 
De levde inte i fröjd och gamman
och lyckan hade de ej tillsamman.
Hans namn var Sparre och han drog hän
med Madigan som sin hjärtevän.
 
Till Danmark förde dem deras väga´
men inga pengar hade de att äga.
Till sist de olyckan bara såg
då ville bägge i döden gå.
 
Vad har de tänkt och vad har de grubblat
när de på olyckan så har snubblat?
Man fann dem först då allt var förbi
då man i skogen såg deras lik.
 
Där låg de stilla tätt vid varandra
från livet samman de ville vandra.
Hon knäppte händerna i sin död.
Man vet ej vem av de två som sköt.
 
Men ni som hjärtanas längtan känna
beklaga honom, beklaga henne!
I själens djup kan man inte se.
Blott Gud bestämmer vad som ska ske.


“I täcka Flensborg jag dagen skåda”, av anonym

“En mycket rörande visa om Elvira Madigan” utgavs på S. Lundgrens söners förlag i Malmö. Det har inte gått att reda ut vem upphovsmannen var. Vad gäller de poetiska värdena får nog detta skillingtryck betraktas som ett bottennapp i genren.