3. Isblomman

Vart familjen Madigan tog vägen efter turnén i Finland är inte känt. Kanske återvände man till Ryssland och cirkus Ciniselli, men troligen sökte man sig direkt ner mot Centraleuropa. Ett år senare, på Elviras trettonårsdag den 4 december 1880, återfinner vi familjen Madigan i Wien, där cirkus Krembser hade premiärföreställning just denna dag. Elvira får som vanligt strålande recensioner:

  • … Likaså väckte en helt ung lindansös uppmärksamhet, som med sällan skådad säkerhet utförde jonglörkonster på en tio klaster hög lina …[2]

En klaster var 195 cm, så Elvira skulle alltså ha befunnit sig nästan 20 meter upp i luften! Förmodligen en våldsam överdrift (inget ovanligt i cirkussammanhang), men rejält högt måste det nog ha varit. Förhoppningsvis fanns det skyddsnät!
    I närheten av cirkusbyggnaden ska det ha bott en skomakare från Böhmen vid namn Josef Brož. I familjen fanns en femtonårig dotter, Gisela; hon var alltså var två år äldre än Elvira. Familjerna kom på något sätt i kontakt med varandra, och resultatet blev att man kom överens om att Gisela skulle följa med familjen Madigan som lärflicka. Detta trots att hon som femtonåring nog var i äldsta laget, de flesta cirkusbarn började ju sin träning vid betydligt tidigare ålder. Kanske tyckte Elviras föräldrar att det skulle vara bra för deras tydligen introverta och blyga dotter att få en ”storasyster”. Enligt en senare tidningsuppgift hade Gisela just avslutat sin skolgång i en klosterskola i Siebenbürgen, där hon ska ha fått en ”fin” utbildning med bland annat pianospelning på programmet. Enligt samma källa ska det ha varit hon som så småningom lärde Elvira att spela piano och dessutom skänkte henne ett visst mått av litterär bildning.[3]
     Meningen var att Gisela skulle läras upp till lindansös och uppträda tillsammans med Elvira, och så blev det också. Gisela lärde sig gå på spänd lina, medan Elvira som tidigare framträdde på slak sådan. De presenterades som systrar, och uppträdde samtidigt på varsin lina, uppspända ovanför varandra. Källorna är lite oeniga om vem som var på den övre respektive undre linan, men av allt att döma höll Elvira alltid till på den övre.[4]
     Att Elvira redan från barndomen var tystlåten och inbunden tycks vara ett faktum, även om det tyvärr är väldigt dåligt med källor som låter oss komma henne in på livet. Mamma Laura tycks ha varit överbeskyddande gentemot sin dotter, även om Elviras blyghet nog inte bara berodde på detta faktum. Fast rädd för att uppträda tycks Elvira aldrig ha varit, trots sin tillbakadragenhet som privatperson.
     Gisela beskrivs i samtida press som eldig och passionerad, men privat påstås hon varit slö och flegmatisk liksom Elvira.[5] Däremot fanns det uppenbarligen en stor skillnad mellan flickorna vad gäller scennärvaro: enligt hur Gisela beskrivs i pressen sökte hon hela tiden publikkontakt, log, vinkade och flörtade till höger och vänster. Elvira däremot verkar ha kommit in och gjort sitt nummer närmast som om publiken inte existerade. Först efter att ha avslutat sitt framförande kunde hon kosta på sig att buga mot publiken och kanske till och med fyra av ett ansträngt leende som tack för applåderna. Elvira blev också i pressen kallad saker som Isblomman, Nordstjärnan, Ljusalfen och mycket annat.[6] Hon var som sagt uppenbarligen blyg och introvert, åtminstone privat. Någon känslokall person var hon dock säkerligen inte alls, vilket torde framgå av vad som så småningom skulle hända.

Scen från damernas omklädningsloge i cirkus Renz cirkusbyggnad i Hamburg. (Från ”Hinter den Coulissen des Circus Renz” av Christian Wilhelm Allers; Hamburg 1887)
Musiken ansågs vara en viktig del av ett cirkusframförande, saknades musik ställde man hellre in! Cirkus Renz orkester i Hamburg var uppenbarligen välbesatt, på Cirkus Madigan fick nog Elvira oftast nöja sig med att ackompanjeras av en ensemble på 4–6 man. (Från ”Hinter den Coulissen des Circus Renz” av Christian Wilhelm Allers; Hamburg 1887)

Efter sejouren i Wien, som varade till början av mars 1881, kom man så enligt uppgift till Lemberg, eller Lviv eller Lvov som staden heter på ukrainska respektive ryska. Här lär den trettonåriga Elvira i maj 1881 så till den grad ha imponerat på en icke namngiven greve, att denne förärade henne ett guldur med dedikation.[7] Ett fickur innefattat i en spegel tillhör de få föremål som finns bevarade efter Elvira,[8] och det har alltid trotts att detta ur skulle vara identiskt med gulduret från Lemberg, men av allt att döma rör det sig om två olika föremål. Hur pass sann historien om gulduret är för övrigt är svårt att bedöma.

Denna kvinna i riddräkt är förmodligen Elviras mor           Elvira som tonåring. Ett ateljéfoto, där man lagt
Laura Madigan. (Foto H. Gastroph Firma R. Scholz,           ut en lina för Elvira att “gå” på. (Foto A. Knirsch,
Köln; årtal okänt)                                                          Temesvár (Timişoara), från Lilly Martinys samling)

     Cirkus Krembser besökte senare bland annat Budapest, där ett bevarat programblad från hösten 1882 nämner Elvira, och för första gången även Gisela. Denna gång framträdde de dock tydligen bara som dansöser: tillsammans med två andra flickor uppförde de en ungersk csikós-dans som en del av en pantomim.[9] Efter Budapest for man tydligen direkt till Prag, där cirkusen framträdde till början av januari 1883. Den 23 december hålls en beneficeföreställning för Elvira och Laura, som av outgrundlig anledning presenteras som systrar:

  • Under gårdagens talrikt besökta beneficeföreställning för damerna systrarna Eleonore och Elvira Ulbinsky utmärkte den förra sig som en förträfflig skolryttarinna, medan fröken Elvira utförde de djärvaste rörelser på lina. Båda konstnärinnorna kunde inhösta de mest smickrande bevis på publikens uppskattning.[10]

Även den ungerska dansen nämns i recensionen.

Annons för Elviras och mamma Lauras beneficeföre-         Varietéteatern i Karolinental, Prag på ett samtida
ställning i Prag den 23 december 1882. Mor och               vykort. Här uppträdde familjen Madigan hösten
dotter utges för att vara systrar!                                     1882. (Från internet)
(Prager Tagblatt 1882-12-23)

     Bara fyra dagar efter sista föreställningen i Prag var det premiär i Stuttgart, dit cirkus Krembser nu dragit vidare. Elvira beröms i sedvanlig stil för sitt lindans- och jonglörnummer.[11] Gisela nämns inte i referatet från denna föreställning, vilket däremot är fallet några dagar senare, efter att hennes första kända framträdande som lindansös ägt rum.[12] Elvira omnämns å andra sidan inte denna gång, så tydligen hade flickorna ännu inte övat in sitt blivande glansnummer där de dansade på varsin lina ovanför varandra, utan man turades om med att uppträda.

Elviras fostersyster Gisela i cirkusdräkt. Fotograf, plats och tidpunkt okända. (Cirkusarkivet, Stockholm)

     Sommaren 1883 tycks familjen Madigan sedan ha lämnat cirkus Krembser, för då uppträder flickorna en månad på Hippodromen i Paris, och nu uppenbarligen samtidigt.[13] Föregående månad hade denna arena gästats av vår gamla bekant lindansösen Oceana Renz, som Elvira alltså kan ha fått tillfälle att återse.[14]

Affisch för Hippodromen i Paris sommaren 1883. Elvira och Gisela omnämns, men är tyvärr inte avbildade av den anonyme konstnären. (Franska nationalbiblioteket, Paris)

Efter några månader på okänd ort befinner familjen Madigan sig så i Odessa när cirkus Salamonski inleder sina föreställningar i denna stad de 8 oktober. Elvira, Gisela och John Madigan nämns flitigt i cirkusannonserna i lokalpressen ända tills sejouren avslutas i början av maj påföljande år.[15] Från Odessa kan nämnas att den 25 november skrivs att ”Odessapublikens älsklingar” Elvira och Gizela hade fått sin beneficeföreställning. Förutom flickornas lindansnummer hade publiken fått se Elvira på hästryggen i ett nytt nummer: ”Lek med rosor, spansk kärleksscen”, tillsammans med en manlig cirkusartist vid namn Eugen Gertner. Även John Madigan och hans saltomortal omnämns från denna föreställning.
     Salamonski drog sedan vidare till Rostov, och även här förekommer både Elvira, Gisela och John Madigan i tidningsnotiser.[16] Hösten 1884 var det åter dags för familjen Madigan att besöka Moskva, där gästspelade cirkus Salamonski från slutet av september i det då tämligen nya cirkushuset på Tsvetnoj Bulvar, där det än i dag ges cirkusföreställningar, dock i en nybyggd lokal. Familjen Madigans medlemmar nämns i Moskvapressen till och med mitten av november, sistnämnda datum gavs en benefice för Elvira och Gisela, tydligen en avskedsföreställning.[17]

En framträdande på slak lina från Elviras tid. Från boken “Acrobats and Mountebanks”
Cirkus Salamonski i Moskva, där “systrarna” Madigan uppträdde hösten 1884. (Samtida foto, från internet)

     Våren 1885 dyker familjen Madigan återigen upp i Berlin efter att återigen ha tillbringat några månader på platser där författaren inte lyckats spåra dem. I Berlin uppträder flickorna denna gång på Reichshallentheater, och nu har den tyska branschtidningen ”Der Artist” en märklig historia att berätta: Elvira hade lämnat cirkuslivet för att gifta sig med en rysk furste! Om det rör sig om en tidningsanka eller om det var fråga om en verklig romans är väl inte gott att veta. Innehållet i Der Artist byggde till viss del på insänd information från artisterna själva, så lösa rykten och skvaller kan lätt ha fått spridning via tidningen, även om det trots allt rörde sig om ett seriöst organ för nyheter från artistvärlden. Varför kärleksaffären rann ut i sanden, om det nu verkligen rörde sig om en sådan, och om det i så fall var Elvira själv, föräldrarna eller den ryske fursten som till slut satte sig på tvären lär vi väl aldrig få reda på. Det rör sig i alla fall om Elviras enda kända relation av detta slag vid sidan av Sixten Sparre.[18]

Elvira som 13-åring, enligt Møller Pedersen. Men nog ser hon väl några år äldre ut på bilden? Saken är dock svår att kontrollera, då tid, plats och fotograf är okända. (Privat ägo, Köpenhamn)
Elvira i riddräkt. Så här tedde hon sig när hon utförde dressyrnummer, hon var ju inte bara lindansös. (Foto Hugo Danz, Berlin cirka 1885; Lennart Holmgrens samling)

     Efter besöket i Berlin styrde familjen Madigan återigen kosan mot Paris, där systrarna uppträdde en månad på Cirque d’été vid Champs-Élysées sommaren 1885.[19] Bryssel och Karlsruhe hör också till de städer där Elvira ska ha uppträtt under denna tid, okänt dock exakt när, eftersom jag som sagt inte lyckats följa familjen Madigans rörelser på kontinenten i detalj. Naturligtvis uppträdde man på betydligt fler platser än vad som nämnts här.

Cirque d’été i Paris, där Elvira och Gisela uppträdde med sin dubbla lindans sommaren 1885. (Från internet)

Annons för föreställningen på Cirque d’été i Paris i juni 1885, där Elvira och Gisela medverkade. (L’Orchestre 1885-06-08)

     I slutet av 1885 hade man i alla fall nått London, där en ny stor cirkusföreställning arrangerad av impressarion William Holland hade premiär på Covent Garden annandag jul. Att flickorna fick eminenta recensioner behöver väl knappast påpekas:

  • Vågsamma och mycket skickliga prestationer på spänd och slak lina utförs samtidigt av fröknarna Elvira och Gisella. Det kan möjligen undras om inte en av dessa sylfidliknande damer, som kännetecknas av ett yppigt svall av ljust hår, inte överskrider gränsen mot överdrivet risktagande i sitt framträdande. En kontroll av att nätet under dem är säkert fastspänt torde emellertid eliminera risken för allvarliga skador.[20]
  • Fröknarna Elvira och Gisella inledde andra delen av programmet med sitt “oöverträffade framträdande på spänd och slak lina”. Deras säkerhet tryggades av ett enormt nät som spänts upp under dem. En av dessa damer är blondin, gudomligt lång och lika gudomligt vacker. Det är hon som fattar posto på den slaka linan, och på denna minimala estrad utför en serie jongleringstrick som sätter hennes balanssinne på svåra prov. Den andra, en brunett, är lika hemmastadd på den spända linan, där hon väckte mycket förvåning med hur snabbt hon ändrar position.[21]

Elvira beskrivs här som ”gudomligt lång”. Av bevarade fotografier att döma var Elvira en välväxt person, och så var nog även Gisela. Exakt hur lång Elvira var är dock omöjligt att säga, men hon verkar nog ha varit över dåtida medellängd. Kanske bortåt 170 cm, även om denna siffra får bli en ren gissning. En källa påstår att Elvira tenderade att bli så tjock att hon brukade få sättas på diet, men detta får nog betraktas som ett påhitt.[22] Bevarade fotografier av henne ger knappast stöd för den uppgiften, särskilt som man enligt dåtidens smak föredrog aningen fylliga kvinnor. Att den nu artonåriga Elvira också beskrivs som ”gudomligt vacker” är väl å andra sidan svårt att opponera sig mot …

Artister från cirkusen i Covent Garden vintern 1885–1886. Här har dock tecknaren förväxlat flickorna Madigan, det är ju otvivelaktigt Elvira och inte Gisela som avbildas. (The Graphic 1886-01-09)
Programbladet för cirkusföreställningen i Covent Garden, London den 16 februari 1886. Flickorna Madigans nummer kommer som nummer 17, direkt efter pausen. Att det placerades där beror förmodligen på att scenarbetarna behövde tid på sig för att montera linorna samt skyddsnätet. (The Richard Flint Collection, Baltimore)

     Efter två succéartade månader på Covent Garden flyttar flickorna så över verksamheten till music-hallteatern London Pavilion vid Piccadilly Circus, med premiär den 22 februari 1886. Recensionerna blir inte sämre här:

Interiör från London Pavilion, där Elvira och Gisela uppträdde våren 1886. (Från internet)
Affisch för föreställningen den 10 mars 1886 i London Pavilion vid Piccadilly Circus, där Elvira och Gisela medverkade. (Affischen i British Library, London: Evanion Collection)
  • London Pavilion hade i måndags gjort åtskilliga tillägg till sitt redan utsökta program. Dessa utgjordes av den numera välkände Cinquevalli med sin trupp samt systrarna Elvira och Gisella, alla från Covent Gardens cirkus. De förstnämndas jonglering och akrobatiska spel samt de senares lindansarprestationer väckte mycket entusiasm. Åskådarna kunde till fullo instämma i den bedömning som den driftige direktören gjort när han engagerat dessa artister.[23]
  • Systrarna Elvira och Gisella utför sina nummer på slak respektive spänd lina, och framkallar rysningar av förundran bland anspråkslösa åskådare, ovana vid sådana skickliga och fulländade uppvisningar.[24]

Elvira tycks också hunnit med ett gästspel på Crystal Palace[25] innan det halvårslånga uppehållet i London avslutas i mitten av juni. Även om flickorna alltid fått lysande recensioner så måste sejouren i London varit den hittills mest bejublade i Elviras karriär. Men än bättre skulle det bli på nästa ort.

I slutet av juni 1886 kom familjen Madigan för andra gången till Köpenhamn för att uppträda på Tivoli. Den 1 juli var det premiär för flickorna på Plænen, en friluftsarena på Tivoliområdet. Här fanns en liten scen, och framför denna en manege där diverse dressyrnummer kunde utföras. Över scenen fanns höga master för lindans- och trapetsnummer.[26] En särskild entréavgift på 30 öre togs ut av dem som vill se framträdandena här. Samma dag som ”systrarna” började uppträda var det också premiär för den engelske elefantdressören Samuel Lockhart med hustru och deras tre elefanter Boney, Waddy och Molley.[27] Trapetskonstnärerna och lindansarna syskonen Alexander, Wally och Alice Braatz framträdde också, men de hade funnits på Tivoli sedan den 8 juni.[28] Den manlige medlemmen av familjen kallas i programmen Gustav, men troligen är det Alexander som avses. Saken kompliceras dock av att han hade en bror Otto Braatz som dock inte tycks nämnas i programmen, trots att han ska ha varit med.[29] Mer om denne Alexander strax.

Tivolis programblad för den 1 juli 1886, första kvällen för Elviras och Giselas bejublade sejour i Köpenhamn. (Det kongelige Bibliotek, Köpenhamn)

Flickorna gjorde som alltid stormande succé. Som så ofta kommenterar tidningarna hellre flickornas yttre företräden än deras konstnärskap. Politiken skriver:

  • De två skönheterna Elvira och Gisela Madigan gav upphov till debatt nere bland folk om vem som var den vackraste: fröken Elvira, som är blond och ser ner på en bestämt och allvarligt, eller fröken Gisela, som däremot ler skälmskt och intagande. Förtjusande är de i varje fall bägge två, och de dansar till på köpet bra på lina.[30]

Livet som cirkusartist var naturligtvis alltid förenat med risker. Elvira och Gisela var inte den sorts artister som medvetet sökte faran, utan var noga med säkerheten. Ändå hände naturligtvis olyckor och missöden ibland. Redan dagen efter recensionen i Politiken inträffade ett tillbud: fästet till en av flickornas linor brast, och hon ramlade ner i skyddsnätet.[31] Om det var Gisela eller Elvira som drabbades framgår tyvärr inte av tidningsnotisen. Var det flickan på den övre linan var det kanske tur att skyddsnätet fanns; ett sådant var i Köpenhamn ett krav från polisens sida.[32] Flickorna använde av allt att döma alltid skyddsnät även när ett sådant inte krävdes av myndigheterna. De tre första dagarna uppträdde båda flickorna samtidigt, därefter ändrade man programmet så att Elvira uppträdde ensam varannan dag och tillsammans med Gisela varannan.[33]

Plænen på Tivoli, enligt uppgift år 1886, dvs. samma år Elvira och Gisela uppträdde här. Foto i Tåsinge Lokalhistoriske Arkiv. BÄTTRE REPRO?

Ett cirkusframträdande på Plænen på Tivoli i Köpenhamn på 1880-talet.

Elvira i lindansardräkt i Köpenhamn kring den 4 juli 1886. Elvira var uppenbarligen skicklig på att posera, här intar hon en elegant balettposition. (Foto E. Hohlenberg, författarens samling)
Elvira i sin lindansarkostym på ett av Köpenhamnsfotografen Emil Hohlenbergs foton från början av juli 1886. (Författarens samling)

     Den 13 var det dags för nästa missöde: denna dag stod solen så att Elvira fick den rätt i ögonen när hon skulle uppträda. Hon prövade med att vända ryggen till, men eftersom hon inte tränat att arbeta i denna riktning bar det sig inte bättre än att hon tappade en av de metallkulor hon brukade jonglera med uppe på sin slaka lina. Gisela, som åtminstone vid detta tillfälle fanns på den undre linan, råkade befinna sig rätt under henne och träffades rätt i huvudet. Hon tappade balansen och ramlade ner i skyddsnätet, en rejäl bula rikare. Flickorna brukade tydligen undvika att befinna sig rätt under varandra just för att förhindra sådana missöden, men eftersom Elvira denna dag utförde sitt nummer ”bakvänt” kunde hon inte se var systern befann sig. Gisela klättrade dock upp igen och fortsatte numret, men Elvira, som nu tydligen bytt bollarna mot mässingstallrikar, lyckades upprepa bravaden, med en andra bula i huvudet för Giselas del som resultat.[34]
     Det allvarligaste tillbudet under Köpenhamnssejouren inträffade dock lördagen den 24 juli. Denna olycka kunde nog om det velat sig illa inneburit slutet för Elviras karriär. När hon efter sitt lindansnummer gick fram mot rampen för att glädja publiken med jonglering som extranummer, snavade hon på en järnstång som glömts kvar på scengolvet på Pantomimteatern, där hon uppträdde denna dag. Hon slog i sitt knä så svårt att hon måste bäras ut av herr Madigan. Först verkade det tydligen inte som om skadan skulle varit så allvarlig, eftersom hon trodde sig kunna uppträda igen redan nästa kväll.[35] I själva verket blev hon borta från scenen i tre veckor, först den 11 augusti var hon tillbaka.[36]

Dessförinnan hade dock flickorna hunnit med om vad Elvira nog själv betraktade som höjdpunkten i sin karriär: att uppträda inför den danska kungafamiljen; detta skedde den 22 juli. Kung Christian IX, som lär ha varit förtjust i cirkusunderhållning, hade låtit meddela att han och hans familj ämnade besöka Tivoli denna eftermiddag. Direktionen anordnade en extraföreställning, där bland annat Lockharts elefanter och flickorna Madigans lindansnummer ingick. Förutom kungen fanns drottningen, kronprins Fredrik, kronprinsessan, prins Christian och kungens övriga barnbarn samt hertiginnan av Cumberland i delegationen.[37] Kungen måste ha uppskattat flickornas prestationer, för den 1 augusti tilldelades de varsitt guldkors som tack för sina insatser.
     Flickorna blev förstås oerhört smickrade av gåvan. De köpte dannebrogsband till korsen och sedan bar det av till fotografen. Åtminstone Elvira lär fortsättningsvis ofta ha burit sitt guldkors på klänningen eller på sin artistdräkt, det finns med på många fotografier av henne hädanefter. Hon lär ha varit enormt stolt över sin utmärkelse, och John Madigan insåg naturligtvis reklamvärdet. Han försummade sällan framöver att i annonser och på affischer påpeka vilken förnämlig utmärkelse ”hans” flickor fått.
     Så himla märkvärdig som familjen Madigan trodde eller ville framhäva var nu kanske inte gåvan. Dylika kors lär kung Christian ha delat ut till höger och vänster till folk som vunnit hans uppskattning, men utan tvekan var Elvira väl förtjänt av sin utmärkelse. Hon var ju trots allt en enastående cirkusartist, både tekniskt och konstnärligt.

Elviras guldkors, som hon fick av kung Christian IX efter framträdandet för kungafamiljen sommaren 1886. (Foton Helene Torsdotter; korset i privat ägo, Helsingborg)

     Lite av plåster på såren blev ju dessutom korset för Elvira, hon var ju dessa veckor konvalescent efter sin svåra knäskada. Under tiden fick Gisela sköta framträdandena på Tivoli på egen hand, vilket hon tycks ha gjort med bravur. Hon övade tydligen raskt in ett helt nytt nummer:

  • Sällan har fröken Gisela Madigan uppträtt så bedårande som i går afton. Som kavaljer i full kostym spatserade den unga damen på den tunna telefontråden, drack då och då av en pilsner, och framställde sedan tilltagande grader av berusning på ett så humoristiskt sätt, att de ovanligt talrika åskådare som bevistade föreställningen jublade, och bifallet genljöd över hela nejden. Till slut bytte den unga damen hela herrdräkten på linan, och stod så i sin vanliga mundering och utbringade skålar åt alla håll. Kolossala applåder och inropning blev belöningen.[38]

Sällan framträder väl skillnaden mellan Gisela och Elvira vad gäller scennärvaro och publikkontakt så tydlig som här, ett sådant clownnummer skulle Elvira nog aldrig haft en tanke på att utföra.

Stolta medaljörer: Elvira och Gisela med kung Christians guldkors på bröstet. (Okänd Köpenhamnsfotograf, augusti 1886)

     Någon gång under Köpenhamnssejouren blev Elvira intervjuad av en journalist från Politiken, även om intervjun inte tycks ha publicerats förrän efter hennes död.[39] Denna intervju utgör en viktig källa till förståelsen av Elvira som person, eftersom det är det enda kända tillfället där hon själv får komma till tals. Hon berättar bland annat att hon avskyr att behöva uppträda på marknader och liknande där hon har konkurrens om publikens uppmärksamhet. Däremot älskar hon att uppträda om åskådarna bara har henne att se på. Särskilt på Tivoli i Köpenhamn trivs hon med sin publik.
     Det framgår också av intervjun att Elvira äger några klippböcker, dels en med berömmande tidningsklipp från överallt där hon uppträtt, dels en sorts gästbok där olika beundrare skrivit hyllningar till henne i versform. Tyvärr verkar dock dessa böcker inte finnas bevarade idag. Intervjun finns återgiven i sin helhet bland källtexterna i denna bok.

Den 11 augusti var så äntligen Elvira såpass återställd efter knäskadan att hon kunde uppträda igen. Politiken rapporterar:

  • Fröken Elvira Madigan uppträdde igår kväll för första gången efter sin sjukdom på Tivolis friluftsteater.[40] Den unga damen, som var klädd i en mycket fantasifull kostym med klarröda trikåer, blev vid sin entré på scenen mottagen med stormande applåder och en blomsterbukett. Fastän hon synbarligen inte var helt återställd hade det vackra ansiktet och det utslagna ljusa håret sin magiska verkan. Publiken var hänryckt, och en kolossal lagerkrans samt två buketter, förutom tre inropningar, uttryckte Köpenhamns glädje över att åter få se ”Luftens dotter” tumla runt i sitt rätta element. Fröken Elvira har under sin sjukdom mottagit talrika bevis på den gunst hon vunnit bland vår huvudstads publik.[41]

Trots knäskadan skulle Elvira enligt uppgift senare ofta ha sagt att sejouren i Köpenhamn var hennes lyckligaste tid. Med sådant enormt bifall från allmänhetens sida är det ju inte att undra på. Politiken skulle också senare skriva, att Elvira var den mest firade artist som uppträtt i staden det senaste decenniet![42] Elvira var i och för sig van vid publikens uppskattning, jag har inte någonstans hittat en enda negativ recension eller över huvud taget sett någon som helst kritik vad gäller hennes artisteri. Familjen Madigan passade också på att tacka Köpenhamnspubliken i en insändare, som publicerades samma dag som man gav sina sista föreställningar på Tivoli:

Programblad för Tivoli sista dagen Elvira och Gisela framträdde i Köpenhamn, den 15 augusti 1886. På slutet uppträdde de bara var för sig. (Det kongelige Bibliotek, Köpenhamn)
  • Vi har mottagit följande: ”Före vår avresa från Köpenhamn vill vi framföra ett hjärtligt tack till såväl Tivolis ledning som till huvudstadspressen och huvudstadens publik för deras mot oss, under vårt uppehälle här, uttryckta synnerliga välvilja och hjärtliga tillmötesgående.
    Köpenhamn den 14 augusti 1886.
    Familjen Madigan.
    [43]

Elvira hade nu liksom även Gisela blivit ett aktat namn inom europeisk cirkus. Elviras barndom var förbi, och lilla Hedvig hade sedan länge förvandlats till den sköna Elvira, som publiken köade för att få se. I vilken utsträckning hon börjat skaffa sig erfarenheter av de intimare delarna av vuxenlivet vet vi dock inget om.


  • [1] NYTT: Ursprunglig kapitelrubrik: Stjärnartisten.
  • [2] Die Presse 1880-12-05: ”Auch eine ganz junge Seiltänzerin erregte Aufmerksamkeit, die mit seltener Sicherheit auf zehn Klaster hohem Seile Jongleurstücke vorführte”. Även Neue freie Presse samma dag berömmer Elvira.
  • [3] Sundsvalls Tidning 1889-08-01. Uppgifterna har karaktär av insiderinformation och bör därför härröra direkt från familjen Madigan. Dock innehåller artikeln en del bevisligen felaktiga uppgifter, så man bör inte lita blint på att informationen om Gisela är korrekt.
  • [4] NYTT: Den enda källan till att det skulle varit tvärtom är intervjun med Elvira i Politiken, medan ett flertal andra källor hävdar motsatsen. Det troliga är nog att Elvira blivit felciterad. Enligt intervjun ska det finnas Tivoliaffischer där de båda avbildas. Finns det inga affischer bevarade från Tivoli?
  • [5] Elvi Henriksen i brev till Per Arne Wåhlberg 1985-03-11. Denna källa bedömer jag dock som inte helt pålitlig.
  • [6] Se t.ex. Politiken 1889-07-25.
  • [7] Sundsvalls Tidning 1889-08-01.
  • [8] I privat ägo i Svendborg.
  • [9] Programblad daterat 1882-10-25 i Széchényi-biblioteket, Budapest. Det finns avbildat i Renevay: Le grand livre du cirque, sid. 336.
  • [10] Prager Tagblatt 1882-12-24: ”In den gestrigen Benefice-Vorstellung der Damen, Geschwister Eleonore und Elvira Ulbinsky, welche vorzüglich besucht war, zeichnete sich erstere als vorzügliche Schulreiterin, während Frl. Elvira auf dem Drahtseile die kühnsten Evolutionen zur Ausführung brachte. Beide Künstlerinnen ernteten die schmeichelhaftesten Beweise der Gunst des Publicums.”
  • [11] Neues Tagblatt 1883-01-12.
  • [12] Ibidem 1883-01-16. NYTT: Giselas debut som lindansös ska ha ägt rum redan i Kronstadt (nuvarande Braşov) 1882. Detta enligt Morgenbladet 6 juli 1886. Exakt när cirkusen var i denna stad har jag inte kunnat få fram.
  • [13] Recension i L’Orchestre 1883-07-17.
  • [14] NYTT: I boken finns här en notis om att Elvira ska ha uppträtt i Berlin oktober 1883. Det rör sig i själva verket om en annan cirkusartist som också kallade sig Elvira. Denna Elvira gjorde såvitt bekant bara hästnummer. Tyvärr har min informant (en av Europas ledande cirkushistoriker) blandat ihop dessa båda artister. Samma fel finns i John Turners bok Victorian Arena, vol. I, sid. 43. Den andra Elvira hette enligt denna källa Marian Bowen.
  • [15] Odesskij Listok, diverse nummer.
  • [16] Der Artist nr 27, 1884-08-10, sid. 4 samt Rostovskij na-Donu Listok Objavlenij 1884-05-22, -31, 06-05, -14.
  • [17] Moskovskij Dnevnik Zrelistj i Objavlenij, diverse nummer.
  • [18] Der Artist nr 43, 1885-04-10, sid. 4: ”Im Theater der Reichshallen hat sich Miss Madigan, die schwedische Schönheit, von der Bühne für immer verabschiedet, sie reicht einem russischen Fürsten von Geblüt für immer ihre kleine Hand.”
  • [19] Annonser i L’Orchestre 1885-06-08ff. Föreställningen recenseras den 14.
  • [20] Daily News 1885-12-28: “Daring and very clever tight and slack-wire performance is given simultaneously by Mdlles. Elvira and Gisella. It may possibly be doubted whether the acts of one of these sylph-like ladies, who is distinguished by a luxuriant flow of light hair, do not err on the side of excessive risk. Attention to the secure fixing of the net underneath should, however, prevent any danger of serious injury.
  • [21] The Era 1886-01-02: “Mdlles. Elvira and Gisella commenced the second part of the programme with their “unrivalled performances on the tight and slack wire,” their safety being secured by an enormous net spread beneath them. One of these ladies is a blonde, divinely tall and as divinely fair. It is she who takes up a position on the slack wire, and upon that narrow platform goes through a series of juggling tricks that put her balancing powers to a severe test. The other – a brunette – is equally at home on the tight wire, where she caused much astonishment by the rapidity with which she changes front.
  • [22] Muusmann: Firsernes glade København, sid. 244.
  • [23] The Era 1886-02-27: “The London Pavilion on monday made sundry additions to its already excellent programme. These included the now famous Cinquevalli and troupe and the sisters Elvira and Gisella, all from Covent-garden Circus. The juggling and acrobatic business of the former and the wire-walking feats of the latter created much enthusiasm, the spectators fully endorsing the judgment shown in the engagements by the enterprising proprietor.
  • [24] The Era 1886-05-01: “The sisters Elvira and Gisella go through their performances upon the slack wire and tight wire, respectively, which create thrills of wonder for timid spectators unused to such clever and finished exhibitions.
  • [25] Annons i Daily News 1886-04-15.
  • [26] Muusmann: Firsernes glade København, sid. 240–242.
  • [27] Politiken 1886-07-01 samt Tivolis programblad nr 45 för samma dag.
  • [28] Politiken 1886-06-08.
  • [29] Brev från Elvi Henriksen till Per Arne Wåhlberg 1985-03-11.
  • [30] Politiken 1886-07-02.
  • [31] Berlingske Tidende 1886-07-03.
  • [32] Muusmann: Firsernes glade København, sid. 242.
  • [33] Tivolis dagsprogram i Det kongelige Bibliotek, Köpenhamn. Enligt dessa uppträdde Elvira 1–24 juli, 11, 12, 14 & 15 augusti. Gisela skulle framträda 1–3 juli, udda datum 5–23 juli, 25–28 samt 31 juli, 1–10 samt 14 & 15 augusti. Då båda flickorna upprädde samtidigt skedde föreställningarna på Plænen, alla soloframträdanden ägde rum på Pantomimteatern. Den 13 augusti skulle flickorna uppträda enligt tidningsannonser, men de saknas i Tivolis programblad för denna dag. NYTT: När jag gick igenom Tivolis programblad i Det konglige bibliotek hittade jag inte dessa föreställningar. Miss av mig eller ställdes framträdandena in? Programbladen hade senare pressläggningstid: dagen efter Elviras skada finns hon i annonserna i morgontidningarna men inte i programbladet. Hela min lista finns här
  • [34] Politiken 1886-07-14.
  • [35] Ibidem 1886-07-25.
  • [36] NYTT: Om Elviras olycka: det var inte första gången hon råkade illa ut. Från sejouren i Paris sommaren 1883 kan nämnas att, enligt Morgenbladet 6 juli 1886, ska Elvira där ha fallit och brutit armen – för tredje gången. Vid detta tillfälle ska armen börjat läka snett (eftersom man först inte insåg att den var bruten). Läkaren fick därför bryta av Elviras arm på nytt (HU!), för att benen skulle kunna läka rätt. Annars hade nog Elvira varit förlorad för cirkuskonsten. Hela den intressanta artikeln, som jag tyvärr förbisett tidigare, finns att läsa bland källtexterna.
    Elviras skada i Köpenhamn hade jag ju redan skrivit om. Andra skador jag känner till är att Gisela blev lätt skadad i Köpenhamn när hon hoppade ner i skyddsnätet avsiktligt som avslutning på sitt nummer (hon slutade med detta trick hädanefter); Rosa hamnade under hästen vid ett fall i Helsingborg, men blev bara lätt skadad; och att James Madigan bröt ett ben i Karlshamn. Även Laura ska ha skadats när hon föll mellan några hästar i Wien (Fremdenblatt 1870-01-17). Förmodligen skedde liknande missöden titt som tätt, sådant fick artisterna räkna med.
  • [37] Politiken och Berlingske Tidende 1886-07-23.
  • [38] Politiken 1886-08-11. Enligt Tivolis programblad skulle Gisela utföra sitt nya nummer för första gången den 9 augusti.
  • [39] Ibidem 1889-07-26.
  • [40] dvs. Pantomimteatern.
  • [41] Politiken 1886-08-12.
  • [42] Ibidem 1889-07-25.
  • [43] Ibidem 1886-08-15. Liknande tackannonser var i och för sig vanliga i dåtida press i samband med att cirkussejourer avslutades.

För hela boken gäller © Klas Grönqvist 2013,2019. Citat kan naturligtvis göras efter sedvanliga regler.