2. Barndomen

Kort tid efter att Elvira fötts i Flensburg drog Gautiers cirkus vidare mot Danmark, först till Kolding^[1] och därefter via Fredericia^[2] till Odense där det var premiär annandag jul 1867.^[3] Elviras mamma följde inte med cirkusen till Kolding och Fredericia, hon stannade med sin nyfödda dotter i Flensburg till åtminstone strax efter dopet den 19 december. Den Miss Eleonora som nämns i annonser från Odense är uppenbarligen identisk med henne, så troligen var det här hon åter anslöt sig till cirkussällskapet. En Peter Jensen/Jenson nämns också från Odense, det rör sig säkerligen om Elviras far, vars fullständiga namn var Frederik Peter Jensen. Man vet inte vad som senare hände med honom, alla spår försvinner för gott. Många elvirologer har hävdat att han dog i unga år, kort efter Elviras födsel, men några belägg för detta tycks ingen ha kunnat prestera.

     Från Odense tycks Gautier ha dragit vidare till Horsens,^[4] men jag vet inte hur länge Elviras mor stannade kvar vid hans cirkus. Ett och ett halvt år senare återfinns i alla fall mamma Laura på cirkus Renz i Hamburg, och man får väl anta att Elvira är med henne hela tiden även om det inte framgår av några annonser eller affischer, Elvira är ju ännu för ung för att uppträda. Enligt ett tidningsklipp uppträder Elviras mor i Hamburg med: ”Römische Spiele, von Frl. Ulbinsky mit 4 Hermelinpferden.”^[5] ”Fröken Ulbinska” var det artistnamn mamman använde åtminstone mellan 1869 och 1878, men varifrån hon fått det namnet är obekant. Man skulle kanske vilja gissa att hon vid denna tid hade sällskap med någon cirkusartist herr Ulbinsky, och en “S. Ulbinsky” har jag faktiskt träffat på; han tar in på ett hotell i Wien i oktober 1869, samtidigt som Laura och ett antal andra cirkusartister tar in på ett annat hotell i närheten.^[6] Om det finns något samband mellen dessa två personer är dock oklart.^[7]
     Följande år har jag återfunnit henne och cirkus Renz i Leipzig, där man gav föreställningar våren 1870.^[8] Varken i Wien, Hamburg eller i Leipzig nämns som sagt Frederik Jensen bland artisterna, så av allt att döma är han redan ute ur bilden, om han nu inte mot förmodan döljer sig bakom något artistnamn på cirkus Renz.

     Året därpå dyker mamma Laura upp igen, denna gång i Berlin. Våren 1871 föder hon en son, Richard Heinrich Olsen.^[9] Vem som var hans far har inte gått att reda ut, men eftersom gossen i motsats till Elvira fick moderns efternamn kan fadern varit okänd, i varje fall officiellt. Dopboken nämner varken födelseort eller barnets far.^[10] Cirkus Renz uppträdde i Berlin vid denna tid, men jag har inte lyckats bekräfta att Elviras mor fortfarande arbetade kvar där. Laura lämnade sedan tydligen bort sin son för att denne som fosterbarn skulle läras upp till cirkusartist på cirkus Bergman,^[11] men han återvände så småningom till familjen Madigan. Som cirkusartist skulle han vanligtvis komma att kalla sig Oscar Bergman eller Oscar Madigan.

Lauras definitiva partner skulle komma att bli den amerikanske cirkusryttaren John Madigan. När och var de två träffades är dock osäkert. Johns äldre bror James hade enligt en tidningsnotis avseglat från New York till Europa våren 1870,^[12] men det är obekant om John reste över samtidigt. James ”Jim” Henry Madigan var född i Albany, New York 1842 medan John Adalbert Madigan kom till världen 1850 i Lafayette, Indiana. De två bröderna var enligt uppgift nummer fem och sju av totalt åtta barn till Henry Patrick Madigan och hans hustru Marie, samtliga medlemmar i en då välkänd amerikansk cirkusfamilj.^[13]

     James Madigan återfinns sedermera i Bryssel, där han gifter sig med Lovisa Charlton 1872. Sommaren därpå föds dottern Rosealtha (Rosa, Rose) i Hamburg som det första av fyra barn.^[14] Rosa skulle så småningom bli hustru till Lauras son Oscar, som ju var Elviras halvbror. Om Laura träffat John redan vid denna tid och om bröderna reser tillsammans är det också på dessa orter vi kan återfinna Elvira och hennes mor under dessa år. James och John tycks sedan mellan cirka 1874 och 1887 mestadels ha gått skilda vägar i Europa.
     Jag har inte lyckats följa Elviras, mamma Lauras eller Johns rörelser i Europa i detalj, jag kan belägga enstaka framträdanden, men däremellan är de borta från min radar för ett tag för att sedan dyka upp igen någon helt annanstans. Däremellan har de naturligtvis inte haft semester utan har uppträtt på platser jag inte lyckats identifiera. För att kunna räta ut alla dessa frågetecken skulle krävas en grundlig genomgång av centraleuropeiska arkiv vad gäller tidningslägg, bevarade cirkusaffischer, programblad med mera. Detta har av förklarliga skäl inte varit möjligt för författaren, så läsaren får nöja sig med att jag redovisar de platser och datum jag råkat stöta på.
     I en tidningsintervju gjord långt senare skulle Laura hävda att hon varit verksam i Amerika.^[15] Det framgår dock inte när detta i så fall skulle ha skett. Hon verkar vara okänd för amerikanska cirkusforskare,^[16] så det troligaste är kanske att hon och Elvira aldrig lämnade Europa, utan att Laura och John möttes på någon cirkus på denna sida Atlanten. Jag vill dock betona att jag för åren 1872–1875 inte har några säkra belägg för var hon (och därmed också Elvira) befann sig, om de verkligen besökte Amerika bör det ha varit under denna period.
     Första beviset för att John Madigan finns i Europa är från hösten 1872, då uppträder han med James och mellanbrodern Charles på cirkus Myers i Hamburg.^[17] I maj 1873 uppträder så både James och John Madigan med Myers i Amsterdam;^[18] i maj 1875 nämns ”Der Springer Mr. Madigan” bland artisterna på cirkus Myers, som nu befinner sig i Prag,^[19] det är dock oklart vilken av bröderna som avses här. Att bröderna Madigan fanns på cirkus Myers är kanske inte så underligt, cirkusdirektören Jim Myers var svåger till bröderna Madigan.^[20] År 1875 har jag återfunnit Laura på cirkus Myers i Österrike,^[21] där också John Madigan uppträder, så med viss sannolikhet var det på denna cirkus de två möttes.
     Hur som helst så återfinner vi så småningom John, Laura och Elvira hos den franske cirkusdirektören François Loisset. Hans cirkus hade gästspelat i Antwerpen 1873 och 1874,^[22] i Bryssel juni 1874 och i Strasbourg maj 1875,^[23] men det var som sagt troligen först i slutet av 1875 som Laura och John Madigan anslöt sig till Loisset. 1 oktober 1876 anländer cirkusen till Tivoli i Köpenhamn, närmast från Stettin,^[24] och nu är familjen Madigan bevisligen med i truppen.

Vi vet som sagt inte när Elviras debut i manegen ägde rum. Enligt danska tidningar ska det ha skett just på Tivoli i Köpenhamn, där John Madigan och hans fosterdotter ”for første Gang” framför en ”Pas de deux paa 2 Heste af Hr Madigan og den lille Hedwig” den 16 november 1876.^[25] Just denna föreställning är en beneficeföreställning för John Madigan, Elvira själv är nu knappt nio år. Eventuellt rör det sig bara om en Köpenhamnsdebut, och i så fall har John Madigan och Elvira redan utfört detta nummer tillsammans på annat håll. John Madigan har tidigare utfört numret med sin sambo Laura,^[26] men nu får Elvira alltså själv pröva på att medverka i denna pas de deux. I fortsättningen tycks Hedvig och mamma Laura ha turats om som John Madigans partner.

     Cirkusar på den här tiden gav ofta beneficeföreställningar till förmån för en viss artist. Officiellt skulle då föreställningens netto tillfalla just denna artist, men det är nog tveksamt om det alltid blev så i praktiken. Fröken Ulbinska, dvs. mamma Laura, hade haft sin recettföreställning två dagar tidigare, då hade hon varit John Madigans partner i samma pas de deux.^[27]
     Elvira hade säkert redan medverkat i pantomimer och liknande under flera års tid, men Köpenhamnsframträdandet var kanske första gången lilla Hedvig framträdde som solist och blev omnämnd i programblad och på affischer. Succén lär i alla fall ha varit omedelbar. Elvira var vacker redan som barn, och den lilla flickan med det långa blonda håret vann omedelbart Köpenhamnspublikens hjärtan, om man får tro vad tidningarna skrev långt senare.^[28]
     Efter sista framträdandet i Köpenhamn den 29 november drog cirkus Loisset vidare till Göteborg, men först efter att direktör Loisset skaffat 24 hästar för den fortsatta turnén av en P. E. Christensen. Dessa hästar skulle vålla kontrovers i samband med Loissets död följande år, men mer om detta strax. I Göteborg uppträdde man i cirkusbyggnaden på Lorensberg från början av december 1876 till mitten av februari 1877, och av annonser i Göteborgsposten framgår att Elvira utförde sitt nummer tillsammans med sin fosterfar även här.^[29]

     Från Göteborg fortsatte Loisset till Oslo, eller Kristiania som staden hette vid denna tid. Där framträdde man på Klingenberg från slutet av februari till 1 maj 1877. Även här var en av föreställningarna en recett för John Madigan, närmare bestämt den 17 april. Enligt annonsen var det samma föreställning premiär för fröken Ulbinska,^[30] varför hon i så fall inte framträtt tidigare framgår dock inte. Förmodligen var det bara numret som var nytt. Även här fick Elvira tillfälle att framföra sin pas de deux tillsammans med fosterfadern.^[31]
     Stockholm blev därefter Loissets nästa anhalt, dit anlände cirkusen den 3 maj. Två dagar senare började föreställningarna i ridhuset på Grev Turegatan^[32], där man sedan gav dagliga framträdanden under flera månaders tid. Av tre bevarade programblad framgår att man hade resurser att variera programmet avsevärt från dag till dag.^[33] Den 2 juni inleds programmet med ”stor akademisk voltige”, där John Madigan bland annat utför en omtalad dubbelsaltomortal. Senare i programmet återkommer han med sin pas de deux, denna dag dock med fröken Ulbinska som partner. Även den 14 framförs den akademiska voltigen, och som sista nummer denna kväll framträder fröken Ulbinska med ”Les Jeux Olympiques” med fyra hästar, gissningsvis en frihetsdressyr liknande de ”Römische Spiele” hon utförde i Hamburg åtta år tidigare. Den 27 samma månad får så Elvira hoppa in i stället för sin mamma i John Madigans pas de deux, detta som nummer tre på programmet. Som tolfte och näst sista nummer kommer sedan fröken Ulbinskas ”La haute école” (dvs. den högre skolan inom ridkonsten) på den arabiska fullblodshingsten Taillard.^[34]

     Den 9 juni gästades cirkusen av kung Oscar II, som kom i sällskap med kronprinsen (den blivande Gustav V), prins Carl och prins Friedrich Carl av Preussen, som tydligen var på visit. Dagens Nyheter rapporterar:

Eftermiddagen besökte h m:t med gäst cirkus Loisset, der som förut är nämndt, en läktare var anordnad på långväggen midt emot ingången. Å denna läktare tog prinsen plats med konungen på sin venstra och kronprinsen på sin högra sida. I linie med dem sutto prins Carl och de preussiska officerarne; bakom den befann sig konungens uppvaktning. De kungliga personerna applåderade lifligt konstridarsällskapets produktioner, i synnerhet fröken Emilio [sic] Loissets och bröderna Gatleys.^[35]

För att hedra de höga gästerna lät Loisset trycka sex exemplar av dagens programblad på siden, vilket kostade honom 6 kronor. Till detta kom kostnaderna för de sedvanliga ca. 300 exemplaren på vanligt papper, vilka också betingade 6 kronor totalt. Dessutom tillkom kostnaden för de 120 affischer för totalt 15 kr som han lät trycka varje dag.^[36] Vi vet tyvärr inte om Elvira fick uppträda för de kungliga, eftersom varken programmet eller affischen för denna dag tycks ha bevarats.
     Som kuriositet kan också nämnas att den franske författaren Arthur Rimbaud ingick i truppen under juni.^[37] Under sommaren tog sedan Loisset en del av sin trupp till Norrköping, där man uppträdde i ridhuset vid Södertull samtidigt som resten av artisterna fortsatte att ge föreställningar i Stockholm. Familjen Madigan var bland dem som följde med till Norrköping.^[38]

Nu inträffade en tragisk händelse som kom att få stora konsekvenser för familjen Madigan: François Loisset insjuknade hastigt i lunginflammation och dog efter några dagar på sitt hotellrum på Centralhotellet.^[39] Resten av föreställningarna i Norrköping ställdes in, och artisterna återvände dagen därpå till Stockholm. Här fortsatte man att ge recettföreställningar till den 6 augusti; dessa föreställningar gav ett netto på hela 6510:81,^[40] men trots detta försattes Loissets dödsbo i konkurs två dagar senare.
     Den främsta orsaken till konkursen tycks ha varit de 24 hästar Loisset hyrt av Christensen i Köpenhamn året innan. Enligt kontraktet skulle hyran för hästarna vara 200 kr per dag, och Christensen ville nu ha 30 000 kr totalt, varav bara 8 000 hade erlagts. Dödsboet hävdade å sin sida att hästarna var köpta på avbetalning och tillhörde Loisset. En dom i Stockholms rådhusrätt gav dödsboet rätt.^[41] Saken gick vidare till Svea hovrätt, som emellertid fastställde rådhusrättens utslag: Christensen fick nöja sig med 2 500 kr utöver vad han redan fått.^[42]
     Värre för familjen Madigans vidkommande var att konkursen innebar att många av artisterna blev utan sin innestående lön. John Madigan för sin del yrkade på 1 000 franska franc eller 439:60 i svenska pengar.^[43] Även denna fordran avvisas av rådhusrätten, men också Madigans och andra artisters yrkanden går upp till Svea hovrätt, som i sitt utslag fastställer Stockholms rådhusrätts dom, som innebär att Madigan liksom flera andra kärande blir utan pengar. Detta eftersom ”att enär kärandene icke visat att de hos Loisset innehaft sådan anställning, att de vore att till betjente och tjenstehjon hänföra, blef berörda påstående ogilladt”.^[44] Det var tydligen lite si och så med skrivna anställningskontrakt inom cirkusvärlden på den här tiden, vilket nog John Madigan och de andra kärandena fick anledning att beklaga.
     Efter konkursen skingrades artisterna liksom hästarna och cirkusens rekvisita. Familjen Madigan fick snabbt nytt engagemang hos cirkus Ciniselli, som sedan början av juli befann sig i Riga.^[45] Två av Loissets hästar, Taillard och Lord of Dailes (som i Stockholm framförts av Loisset själv) tycks man ha fått med sig, eftersom dessa senare dyker upp tillsammans med familjen Madigan i Finland. Taillard, som väl är identisk med den häst som i konkurshandlingarna kallas Taya, värderas där till 300 kr. Den var tydligen inte en av de bästa hästarna, flera andra hästar värderas till 1 000–1 500 kr i bouppteckningen. Lord of Dailes nämns inte i konkursakten, den hade kanske köpts loss av någon av artisterna (John Madigan?) innan konkursen. Rimligen var det åtskilliga av cirkusens hästar som inte ingick i konkursen, för i bouppteckningen nämns bara åtta stycken. Detta är ju betydligt färre än de 50 hästar man skröt med i reklamen (som nog i och för sig var rejält överdriven).
     Eventuellt förekom det en del oegentligheter i samband med konkursen, bland annat visste plötsligt ingen vart cirkusens kontantkassa på cirka 3 000 kr tagit vägen. Artisterna hade kanske passat på att förse sig med hästar och annat till vrakpriser när man började inse vartåt det barkade. Märkligt är i alla fall att två dagar efter konkursen skulle 17 av cirkusens hästar säljas på auktion, annonsen är dock daterad två dagar före konkursen men kom i tidningarna först dagen efter konkursen.^[46]
     Första omnämnandet av familjen Madigan i Rigapressen är från den 7 september, och cirkusens föreställningar där fortsätter till mitten av oktober.^[47]
     I Sankt Petersburg var vid denna tid en ny, ståtlig cirkusbyggnad under uppförande, den invigs med en galaföreställning den 26 december 1877.^[48] Cirkus Ciniselli, som byggnaden än i dag kallas, inhyser numera bland annat ett cirkusmuseum med tillhörande arkiv. Familjen Madigan medverkade säkert vid invigningen, men på vilket sätt är obekant eftersom enligt uppgift ingen information om familjen Madigan finns bevarad i museets arkiv.^[49] Inte heller tidningsannonserna eller affischen nämner vilka artister som skulle medverka. I fortsättningen nämns däremot både ”herr Madigan” och ”fröken Ulbinskaja” ofta på affischer från Petersburg de följande månaderna.^[50]

     Säsongen i Petersburg varade till den 25 maj, därefter tycks familjen Madigan ha dragit till Hinnés cirkus i Moskva, där John Madigan den 18 oktober 1878 inför notarius publicus går ed på sin fordran i Loissets konkurs.^[51] Den 20 november var det åter säsongspremiär i Petersburg, och John och Laura nämns på affischerna, dock bara till och med den 21 december. På ett bevarat programblad från Moskva, daterat 6 januari 1879, nämns John Madigan, så tydligen återvände familjen dit efter bara en månad.^[52] Den 21 april dyker man återigen upp på affischerna från Petersburg, så tydligen fick familjen Madigan pendla en del mellan Rysslands båda största städer. Samtidigt tränade Elvira dessutom på ett helt nytt nummer …

På cirkus Ciniselli uppträdde vid denna tid den dåförtiden berömda lindansösen Oceana Renz.^[53] Hon var amerikanska, med ursprungligt namn Oceana Sprake Gutteridge. Det påstods om henne att hon fått sitt förnamn av att hon skulle ha fötts mitt under sin mors resa över Atlanten, men som så ofta när det gäller uppgifter om cirkusartister var sanningen mer prosaisk, hon var från Iowa.^[54] Oceana framträdde på slak lina och hade som specialitet att kunna jonglera samtidigt som hon gick på linan. Precis samma färdigheter som Elvira senare skulle visa upp!

     Innan familjen Madigan kom till Ciniselli hade Elvira tydligen bara framträtt på hästryggen, men nu dyker hon plötsligt upp som lindansös och jonglör. Det är nog inte en alltför djärv gissning att ana ett samband: det var i Ryssland Elvira blev lindansös, och det var Oceana som var hennes lärarinna. Både Oceana och Elvira brukade dessutom kalla sitt nummer ”Fille de l’air”, d.v.s. ”luftens dotter”.
     Den 23 april 1879 blev en märkesdag i den nu drygt elvaåriga Elviras liv. På cirkus Cinisellis affisch för förställningen i Petersburg denna dag kan läsas: ”För första gången: övningar och diverse jongleringar på slak lina utföras av fröken Hedvig”. Detta bör alltså vara Elviras debut i hennes nya fack! Hon kan i och för sig ha börjat uppträda på lina redan i Moskva tidigare under året, men tills motsatsen bevisas får väl detta datum anses markera hennes debut som lindansös.^[55] Från Moskva finns enligt uppgift inga affischer eller program bevarade som nämner Elvira, och i cirkusens tidningsannonser från denna stad nämns över huvud taget inga av artisterna.^[56]

     Om Oceana var Elviras lärarinna måste Elvira i så fall lärt sig lindans på mindre än två år. En god prestation, men det är ju möjligt att Elvira redan prövat på konsten. Elviras mamma lär själv ha uppträtt som lindansös i Finland i sin ungdom,^[57] så hon hade kanske redan lärt Elvira grunderna när Oceana dök upp. Cirkusbarn fick på denna tid pröva på flertalet discipliner för att sedan specialisera sig på dem de visat bäst anlag för. Grunderna i klassisk balett och diverse vighetsövningar stod dock alltid på schemat.

     Elvira fick kanske också hjälp att träna vidare på egen hand, eftersom Oceana tycks ha lämnat Ciniselli för cirkus Renz redan sommaren 1878.^[58] Vems idé det var att Elvira skulle satsa på lindans vet vi inte, kanske var det Oceana som såg att Elvira var ett lämpligt ämne till att ägna sig åt konsten, kanske var det Elvira själv som ville pröva på efter att ha sett Oceanas nummer. Det kan ju också ha varit föräldrarna som ville att hon skulle byta disciplin.

Bara två dagar efter att Ciniselli avslutat säsongen i Petersburg den 13/25 maj 1879 återfinns familjen Madigan i Finland, där de anländer till Åbo den 27 maj. De presenteras i tidningarna som en avdelning av cirkus Ciniselli,^[59] och det uppges att man kommer från Stockholm på väg till Helsingfors,^[60] men detta är uppenbarligen fel. Man kom ju direkt från Ryssland, och till Helsingfors fortsatte man inte heller. Den 2 juni uppträder familjen i Kuppis park i Åbo i samband med en folkfest till förmån för en fond som skulle samla in pengar till en staty av Per Brahe.^[61] Först framträdde John Madigan på Lord of Dailes, varefter Elvira tog vid med sitt kombinerade lindans- och jongleringsnummer. Efter Elvira var det dags för mamma Laura på Taillard, varefter John Madigan fick avsluta med sin akademiska voltige med dubbelsaltomortal. Påföljande söndag, den 8 juni, framträder man åter med ungefär samma program, denna gång kompletterat med en spansk och en skotsk dans utförda av Elvira.^[62]

     Dessa framträdanden i Åbo är de allra första där hon använder artistnamnet ”Elvira”. Hon hade av allt att döma inte använt namnet i Ryssland, där var hon hela tiden ”Hedvig”, även som lindansös. Vem som kom på det nya namnet är inte gott att veta, men en sak är nog säker: ett bättre artistnamn kunde hon aldrig ha fått!

     Efter framträdandena i Åbo fortsatte familjen Madigan att turnera i finska landsorten. Nu var truppen kompletterad med några andra artister, och man kallar sig plötsligt ”Cirkus Madigan”. Om man brutit sig loss från Ciniselli eller om namnet användes med dennes goda minne är dock oklart.
     Första anhalterna blev Björneborg och Kristinestad. Därifrån fortsatte man till Vasa, men här blev tydligen inte publikintresset vad man hoppats på, eftersom man avslutade sejouren redan efter en vecka. Elvira hann dock få sin troligen första recettföreställning den 23 juli. Via Gamlakarleby och Jakobstad tog man sig till Uleåborg, där bifallet uppenbarligen blev större. Detta eftersom man kom att stanna i en och en halv månad, trots att man enligt tidningsuppgifter från början bara tycks ha tänkt sig två veckor. En bidragande orsak kan nog ha varit att en avlägset belägen småstad som Uleåborg på den tiden ytterst sällan hade besök av cirkusar, så suget efter dylik underhållning var nog mycket stort.

     Truppen bestod nu av åtta personer, varav två damer, samt fem hästar, och ytterligare fem artister uppges vara på väg som förstärkning.^[63] I en annons från Kristinestad^[64] nämns förutom John Madigan, miss Ulbinska och Elvira även gymnasterna Mr Louis och Carlo, som i verkligheten torde ha varit Lauras bröder Ludvig Elias och Frans Oscar Olsen.^[65] Dessutom framträder clownen François och trapetskonstnären Mr Oscar, den sistnämnde kanske identisk med Frans Oscar Olsen. Till detta ska läggas att Elviras vid det här laget sextioåriga mormor Anemaria också fanns med i truppen, men hon uppträdde kanske inte längre i manegen.^[66]

     Elvira får hela tiden lysande recensioner: ”Lilla miss Elviras dans är av utsökt skönhet”.^[67] ”Unga fröken Madigans graciösa danser belönades med warma applåder”.^[68] ”Den tolfåriga miss Elvira utför säkert de djerfvaste balanseringar och rörelser på en smal lina och hennes graciösa danser ådraga sig äfven publikens beundran”.^[69]

     Efter succén i Uleåborg återvände cirkus Madigan till Åbo, där man gav föreställningar under en månad i oktober och november 1879. Näst sista föreställningen var en benefice till förmån för Elvira.^[70] Som kuriositet kan nämnas att Elvira vid ett tillfälle av outgrundlig anledning uppträder som “Miss Azella”!^[71] I Åbo tycks cirkus Madigan ha råkat ut för en stöld, varvid bland annat en mängd kostymer försvann. Saken tycks dock ha rett ut sig, då tjuven sedermera åkte fast och dömdes för tredje resans stöld till livstids(!) tukthus.^[72] Finlandsturnén avslutades sedan i Tammerfors, där man gav föreställningar från slutet av november till mitten av december.^[73]

Nu vid tolv års ålder hade lilla Hedvig förvandlats till lindansösen Elvira. Den stjärna som senare skulle glänsa på den europeiska cirkushimlen hade börjat skymta fram i den ännu unga flickan. Cirkusbarnet hade funnit sin rätta plats på sin slaka lina högt uppe under cirkuskupolen. Men vad framtiden hade i beredskap för henne i fråga om artistkarriär och personliga relationer hade hon naturligtvis ännu ingen aning om.

---

• [1] Lars Rebehn i brev till Per Arne Wåhlberg 1992-09-29. Brevet nu i Nordiska museets arkiv, Stockholm. Sejouren i Kolding varade 12–16 december, se Kolding Avis 1867-12-12 och 1867-12-16.
• [2] Fredericia Avis 1867-12-22.
• [3] Enevig: Cirkus og gøgl i Odense 1845–1874, sid. 280.
• [4] Enevig: Cirkus i Danmark, vol. III sid. 57.
• [5] Hamburgischer Correspondent 1869-08-15. Sejouren i Hamburg varade till åtminstone 10 september.
• [6] Neues Fremdenblatt 1869-10-09 respektive -08. Laura bodde på hotell Goldener Adler tillsammans med bland andra cirkusdirektör Renz; S. Ulbinsky bodde på hotell Schröder. Även i november 1871 besöktes Wien av Laura med cirkus Renz (Neues Fremdenblatt 1871-11-11). Elvira var säkert med hela tiden, dock för ung för att uppträda.
• [7] NYTT: Laura tycks ha uppträtt under artistnamnet Ulbinsky redan 1865, se t.ex. Snällposten 1865-09-09, så namnlikheten med herr Ulbinsky i Wien är förmodligen en ren tillfällighet. Se också boken om Eisfeldt, sid 229: ”förekommer artistnamn inom familjen Olsen som bygger på namnet ”Ole” i en fritt russifierad form. … Laura Olsen går under namnet Miss Olebyntsky. I ett senare skede förändrades detta artistnamn en smula så förleden ”Ole” blir ”Ul” och ändelsen bytte skepnad till ryskt femininum. Laura Olsen … Fröken Ulbinska.” 
• [8] Hon omnämns i ett programblad för cirkus Renz daterat 1870-05-19, bevarat i Stadtgeschichtliches Museum, Leipzig, GOS-Nr. st000668.
• [9] Enevig: FAKTA om Elvira Madigan …, sid. 131–132. Sonen skulle senare hävda att han fötts i Moskva, men det finns all anledning att betvivla denna uppgift. Dels döptes han bevisligen i Sankt Johannis-Kirche i Berlin den 4 maj detta år, dels uppgav han sedermera vid flera tillfällen uppenbarligen falska personuppgifter, bland annat att han skulle varit född i USA på ett helt annat datum.
• [10] Brev från kyrkoarkivarie Peter Zeller 2011-08-12. Lauras adress anges som Stromstraße 8, Berlin–Moabit. Faddrarna var herr Schultz, fru Olsen (Elviras mormor?), och fru Mahlitz.
• [11] Enevig: Cirkus i Danmark, vol. II sid. 36–37.
• [12] New York Clipper 1870-05-14, sid. 46. James ska ha enligt denna källa avrest den 11 maj.
• [13] Enevig, Anders i brev 2010-11-01 samt Danske Rejsende … Se också släkttavlan på sid. 97.
• [14] Födelseår enligt Enevig. Hon anges dock som född 1874 i den brittiska folkräkningen 1881, då hon bodde hos sin mormor i Westgate, Northumberland.
• [15] Skånska Dagbladet 1902-04-10.
• [16] Förfrågan till Circus Historical Society har varit resultatlös. Jag har inte heller påträffat henne i de passagerarlistor, immigrantförteckningar och liknande jag haft tillgång till via internet.
• [17] The Era 1872-12-01. Föreställningen som omnämns ägde rum den 16 november.
• [18] Algemeen Handelsblad 1873-05-26.
• [19] Bohemia 1875-05-18.
• [20] Dick Flint, Baltimore i e-post 2011-10-28.
• [21] Se t.ex. Leimeritzer Zeitung 1875-05-05, Prager Abendblatt 1875-05-21ff, Znaimer Wochenblatt 1875-06-26, Neue Freie Presse 1875-07-08, Nördlinger Anzeigeblatt 1875-09-17.
• [22] http://issuu.com/tempus/docs/antwerpsecircusartiesten. (2011-05-22).
• [23] Stockholms stadsarkiv, diverse handlingar i akten rörande Loissets konkurs, Stockholms rådhusrätt, andra avdelningen: EIV 1877 nr 31.
• [24] Berlingske Tidende 1876-09-29.
• [25] Ibidem 1876-11-16. Det bör kanske i sammanhanget förklaras vad som i cirkussammanhang menas med ”pas de deux”: här avses ett nummer där den manliga partnern står med ett ben vardera på två hästar som travar runt i manegen sida vid sida. Med ena handen håller han de båda hästarnas tömmar samtidigt som han lyfter och håller sin kvinnliga partner med den andra armen. Hon i sin tur intar diverse balettpositioner under ritten.
• [26] NYTT: Laura hade utfört detta nummer med Elviras far Frederik Jensen redan 1866, se Vejle Amts Folkeblad 1866-04-01.
• [27] Se t.ex. programblad daterat 1876-11-03 i Det kongelige bibliotek, Köpenhamn, samt Berlingske Tidende 1876-11-14.
• [28] Politiken 1889-07-25.
• [29] Göteborgsposten 1877-01-18.
• [30] Morgenbladet 1877-04-17.
• [31] Se t.ex. annonser i Morgenbladet 1877-03-03 och 1877-04-17.
• [32] Ridhuset låg vid Grev Turegatan 24, nuvarande gatunummer är dock 16.
• [33] Programblad i Kungliga biblioteket, Stockholm. De tre omnämnda tycks vara de enda bevarade från Stockholmssejouren.
• [34] Stavningen av namnet Taillard varierar i olika källor (Taillard, Tayard, Thalard, Tollard, Tallard, Taya, Tala).
• [35] Dagens Nyheter 1877-06-11. Émilie Loisset (hennes riktiga efternamn var dock Roux) skulle tragiskt omkomma i en omtalad ridolycka i Paris några år senare.
• [36] Enligt räkning från Centraltryckeriet i den omnämnda konkursakten. Programmen kostade alltså ca. 2 öre styck att trycka, de såldes därefter för 10 öre styck. En nätt extraförtjänst för cirkusen.
• [37] Ånimmer: Rimbaud à Stockholm. Revue d’histoire littéraire de la France, vol 103/2003:4, sid. 943–949. Se också bl.a. Aftonbladet 1961-01-08.
• [38] Johns och Hedvigs pas de deux recenseras i Norrköpings Tidningar 1877-07-07.
• [39] Ibidem 1877-07-20. Loisset avled den 19 juli klockan 8 på morgonen. Jordfästningen skedde den 23 i romersk-katolska kyrkan i Stockholm, han begravdes därefter på Norra kyrkogårdens katolska avdelning. Se Dagens Nyheter 1877-07-24.
• [40] Enligt den ovannämnda konkursakten.
• [41] Domen daterad 1878-05-27 i Stockholms stadsarkiv: Stockholms rådhusrätt, andra avdelningen: AI, 1878.
• [42] Domen daterad 1878-09-19 i Riksarkivet, Stockholm:Svea hovrätt 1878/BIIA:343 nr 925 sid. 958.
• [43] I nutida penningvärde ca. 22 000 SEK.
• [44] Domen daterad 1879-04-10 i Riksarkivet, Stockholm: Svea hovrätt 1879/BIIA:345 nr 386 sid. 809.
• [45] Rizjskij Vestnik 1877-07-01 samt Hirn: Den gastronomiska hästen, sid. 200–201.
• [46] Annons daterad 1877-08-06 i Aftonbladet och Nyare Dagligt Allehanda 1877-08-09.
• [47] Rizjskij Vestnik, diverse nummer. Det bör påpekas att i Ryssland används vid denna tid fortfarande den julianska kalendern, som på 1800-talet låg 12 dagar efter den gregorianska. Alla ryska datum i denna bok inträffade följaktligen 12 dagar senare enligt vår tideräkning.
• [48] Om cirkusbyggnaden bl.a. i Cirkulära Notiser 1998:1 (av Sven Hirn).
• [49] Shaina, Catherine, museichef, i e-post 2011-07-25. NYTT: Trots att jag fick information om motsatsen, så finns programmet från invigningen av cirkusbyggnaden i Sankt Petersburg bevarat. Ingen i familjen Madigan nämns dock i programbladet, så av någon anledning uppträdde de inte denna dag, trots att de fanns med i truppen.
• [50] Afisji Gosudarstvennych Peterburgskich Teatrov.
• [51] Akten finns bland konkurshandlingarna i Stockholms stadsarkiv.
• [52] Programblad för cirkus Hinné i Cirkusmuseets arkiv, Sankt Petersburg.
• [53] Kuznetsov, sid. 126 (tyska utgåvan). Oceana nämns även i recensionen i Peterburgskaja Gazeta 1877-12-28 efter Cinisellis invigningsföreställning. Ingen i familjen Madigan omnämns, tidningen nämner dock bara ett urval av artisterna.
• [54] Född i Dubuque, Iowa 1856-06-11. Hon hade gift sig med cirkuartisten Ernst Johann Gottlieb Renz i Berlin 1873. Källa: http://boards.ancestry.com (2011-08-01).
• [55] NYTT: Enligt Morgenbladet 6 juli 1886 skedde Elviras “verkliga debut” i Sankt Petersburg 1879, så av allt att döma är den bevarade affischen verkligen från Elviras första framträdande som lindansös.
• [56] Enligt uppgifter från Nationalbiblioteket i Sankt Petersburg i e-post 2012-03-29 och 2012-04-13, biblioteket har däremot har den omnämnda affischen från Sankt Petersburg. NYTT: En del av fotnoten föll bort i boken.
• [57] Enligt Sven Hirn. NYTT: Det är nu helt klarlagt att Laura var lindansös, så Elvira lärde nog åtminstone grunderna av sin mor.
• [58] Blekingeposten 1878-06-14. Oceanas fortsätter sin karriär på andra cirkusar tills hon avlider av ”paralys” i Nice i Frankrike 1895-04-17. Flertalet källor har ett annat, felaktigt dödsdatum, men rätt datum framgår av hennes dödsattest i stadsarkivet i Nice, se http://userdoc.ancestry.com/userdocstore/download.ashx?fileid=6e6bb864-fa18-49dd-9470-b1d978c5c6ff&mac=8CF265D265D6C000000rnIGbxy1ERs=.boards (2012-07-03)..
• [59] Troligen hade man redan i Åbo lämnat Cirkus Ciniselli för gott, men familjen använde ändå namnet i reklamsyfte. Ciniselli var ett välkänt och aktat namn för den finska publiken.
• [60] Åbo Underrättelser 1879-05-31.
• [61] Annonser i Åbo Underrättelser och Sanomia Turusta 1879-06-02.
• [62] Ibidem 1879-06-08.
• [63] Uleåborgs Tidning 1879-08-18.
• [64] Ahti (Kristinestad) 1879-07-05.
• [65] Hirn: Den gastronomiska hästen, sid. 202.
• [66] NYTT: Om hon verkligen var med är obevisat.
• [67] Ahti (Kristinestad) 1879-07-12 (i min översättning).
• [68] Vasabladet 1879-07-19.
• [69] Uleåborgs Tidning 1879-08-25.
• [70] Åbo Underrättelser 1879-11-15.
• [71] Ibidem 1879-11-02. Artistnamnet Azella verkar Elvira ha knyckt från en känd samtida trapetsartist.
• [72] Tidningen Helsingfors 1879-12-08.
• [73] Mer om Finlandsturnén i Hirn: Den gastronomiska hästen, sid. 202 samt i Sirkus kierttä Suomea.

---

För hela boken gäller © Klas Grönqvist 2013,2019. Citat kan naturligtvis göras efter sedvanliga regler.