När skedde morddramat?

En mängd olika tidpunkter för mordet och självmordet figurerar i litteraturen. De uppgifter och vittnesmål som finns är delvis motstridiga. Här är ett försök att reda ut det hela:

Sixten och Elvira lämnar Troense på förmiddagen den 18 juli 1889. Den sista gången de säkert ses i livet är samma dags eftermiddag kl. 17-18, då dyker de upp vid nuvarande Tørvemosevej 20 i Nørskov, någon kilometer söder om mordplatsen. De ber om vatten att dricka, vilket de får av Birte Christensen Kold. Därefter försvinner de mot Nørreskov. Eventuellt utspelar sig morddramat samma kväll, men det är nog troligare att de övernattar i skogen.
   På morgonen den 19 juli hör nämligen Peter Skov, som befinner sig 1-2 kilometer söderut, revolverskott från Nørreskov. Med all sannolikhet är det då mordet och självmordet sker. Skov är krigsveteran och kan höra skillnad på ljudet av olika slags vapen. Han tror först att det rör sig om tjuvskyttar, men förvånas över av att dessa skulle ha begagnat sig av revolver. Historien återberättas av hans sonson Ejvind Skov först många år senare, men måste bedömas som trovärdig. Märkligt är dock att Skov aldrig förhördes av polisen i samband med morddramat.
   Saken kompliceras av att det sedermera dyker upp tre vittnen som påstår sig ha sett Sixten och Elvira i livet vid Landmålerhuset någon kilometer nordväst om mordplatsen påföljande dags eftermiddag, den 20 juli. Paret ska även här ha bett om vatten. Vittnena pratar först med pressen, notisen återfinns i Svendborg Amtstidende den 26 juli. De vidhåller sina iakttagelser vid ett förhör den 30 juli, alltså 10 dagar efter det att händelsen ska ha ägt rum. Vittnena kände varandra och var alltså inte oberoende, de kan alltså ha pratat ihop sig.
   Liken upptäcks på kvällen den 22 juli. Följande dag examineras kropparna av provinsialläkare H W Møller. Han konstaterar i dödsattesterna att Sixten och Elvira varit döda i 4-5 dagar, och anger natten 18-19 juli som trolig tidpunkt för dödsfallet. Om de dog först kvällen den 20 skulle de ha varit döda i bara 2½ dygn då Møller undersökte liken den 23. Møller var en ansedd och erfaren läkare, så det är svårt att tro att han skulle ha tagit så fel, han måste ha vetat hur lång tid förruttnelse tar. Enligt vittnen hade det redan dykt upp likmaskar, och sådana tar enligt uppgift 4-5 dygn på sig att utvecklas (se Enevig sid. 98).
   Troligare är väl att de tre vittnena från Landmålerhuset mints fel på datum, och att deras observation i själva verket skedde på eftermiddagen den 18 juli eller kanske redan den 16 eller 17. Utöver deras iakttagelser ska den då sjuåriga Rasmine (Mine) Pelle ha sett paret i Bregninge, tidpunkten för denna observation är dock oklar. Även här ska de ha bett om vatten. Mönstret börjar kännas igen: paret ska ha bett om vatten både här och där; det verkar nog som om de olika vittnena påverkats av varandras berättelser, och att det bara är berättelsen från Nørskov som är helt trovärdig. Att Mine Pelle såg paret i Bregninge är väl troligt, men förmodligen skedde detta redan den 16 eller 17 juli. Om de bad om vatten är nog tveksamt, den sjuåriga flickans minnen kan ha blandats ihop med de andra vittnesmål hon läst eller hört om när hon själv berättade om episoden många år senare.
   Slutsats: morddramat utspelade sig med största sannolikhet på morgonen den 19 juli 1889.