Mordplatsen i Nørreskov

När Sixten och Elvira lämnat Troense beger de sig till en avskild glänta i Nørreskov. Där äter de sin sista måltid, varefter de övernattar med Sixtens överrock som liggunderlag. På morgonen den 19 juli 1889 skjuter Sixten ihjäl Elvira, och sedan sig själv. Dessförinnan har Elvira kladdat ner sin sista dikt på ett smörgåspapper som utgjorde förpackning i den lunchkorg paret fick med sig från Troense. Liken hittas först på kvällen den 22 juli.

Redan någon vecka efter morddramat togs det första fotografiet på platsen. Enligt obekräftad uppgift ska bilden föreställa Elviras mormor och en annan kvinna (kanske hennes värdinna Petrine Lundmann). De får mordplatsen utpekad för sig av en kvinna från lokalbefolkningen, kanske en av de kvinnor som upptäckte liken. En man och en kvinna syns i bakgrunden, mannen tycks bära uniform. Foto: Emil Hansen, bilden i Svendborg museums samlingar.
 

På mordplatsen placerades år 1941 en minnessten. Det var skogsarbetarna Bernhard och Valdemar Pytlick, som fällde de tre stora bokar, som tidigare markerade platsen. De ville då att stället skulle märkas ut på något annat sätt, så att besökare skulle hitta dit. I en bäck i närheten fann de ett flyttblock, som med viss besvär forslades till platsen. Hur pass exakt flyttblockets placering överensstämmer med mordplatsen är dock okänt. Det kan skilja ett antal meter från den exakta positionen, men detta torde vara omöjligt att avgöra idag.

Det flyttblock som sedan 1941 utgör minnessten. Foto från 1988 av Lydia Madsen, Tåsinge museum.
 

Ett litet mysterium utgör detta foto i Ejbye-Ernsts bok från 1954. Bilden påstås föreställa minnesstenen i Nørreskov, men här rör det sig uppenbarligen om en helt annan sten. Har stenen bytts ut eller har fotografen gått vilse i skogen och fotograferat fel sten? Detta var nog lätt hänt, eftersom någon ordentlig skyltning till mordplatsen inte fanns vid denna tid.
   Det verkar vara rikligt med mossa på denna sten, vilket tyder på att den legat på platsen länge. Den riktiga stenen kom på plats först 1941, bara tretton år innan fotot publicerades, så min slutsats blir att denna sten inte alls har med saken att göra. Finns det någon som känner Nørreskov väl och kan identifiera denna sten?
 

Teckning av Mogens Skovborg 1991
 
Minnesstenen år 2002. Besökare har gjort enkla kors av pinnar. Foto: Helene Louise Hansen.
 
Tre bilder som visar miljön i Nørreskov 2002. I våra dagar tycks Nørreskov mest bestå av barrskog, medan den på Elviras tid dominerades av ädellövskog. Foto: Helene Louise Hansen.
 
Minnesstenen 2003. Foto: Helene Louise Hansen.
 
Samma plats 2009, nu ett kalhygge. Foto: Helene Louise Hansen.
 
Nørreskov med avtagsvägen som leder till mordplatsen. Notera den lilla vägvisarstenen
(samma som på fotot nedan).
 
En hänvisningsskylt i Nørreskov. Foto 2013 av Kathinka Lindhe.
 
En annan vägvisare till mordplatsen, fotograferad 2013. Från kathinkalindhe.se
 
Minnestavla vid mordplatsen. Gott om felaktigheter i texten. Foto: Kathinka Lindhe 2013.
 
År 2014 har det åter börjat växa upp vegetation kring minnesstenen. Foto: Helene Louise Hansen.
 
2018. Besökare lägger ofta blommor eller offrar mynt på platsen. Foto: Helene Louise Hansen.
 
År 2019 är det återigen gott om vegetation på mordplatsen.
Foto den 6 augusti 2019 av Helene Louise Hansen.
 
Vid Helenes återbesök 12 juni 2020 såg det ut så här vid minnesstenen. Att besökare offrar mynt eller blommor tycks alltid ha varit vanligt, men nu fanns här förutom mynt några smycken och en del andra föremål, vars anknytning till Elvira är lite svår att förstå. Klart är i alla fall att det tycks finnas ett evigt behov av att se morddramat som den romantiska kärlekssaga det aldrig var fråga om.
   
Stigen till mordplatsen verkar ha börjat växa igen, och kan nog vara svår att finna, särskilt som den målade hänvisningstexten på stenen tycks ha regnat bort. Foto 12 juni 2020 av Helene Louise Hansen.
  

Vägen från Troense längs stranden vid Nørreskov. Här har nog inte mycket förändrats sedan Sixten och Elvira promenerade omkring i omgivningarna. Foto 6 augusti 2019 av Helene Louise Hansen.